Di debatt, publicerad den 1 april 2025
Då var det löntagarfonder som skulle ge fackföreningarna makten över företag och samhälle. Nu är det en politisk tillväxtpakt och en investeringsbank som ska lösa Sveriges tillväxtproblem. Då var det det starka samhället som skulle växa, där statens makt skulle vara obegränsad, vilket innebar att staten skulle styra över allt i vår vardag, från förskola, bostad, kultur, skola, TV och radio och sjukvård till företag, investeringar och näringslivets utveckling.
Det var en tid då den stora offentliga maktutredningen kom fram till att människor i mötet med det offentliga upplevde en vanmakt inför statens makt och kontroll.
Den tidens dröm om den stora staten upphörde med okontrollerade offentliga utgifter, misslyckad näringspolitik, växande budgetunderskott, rusande inflation, skatter som slog sönder tillväxt, och en framväxande finanskris.
Det ledde till att S-regeringen i februari 1990, innan den fick avgå på grund av sitt eget misslyckande, föreslog stopp på allt från löner till strejker och utdelningar. Så stoppar man en ekonomi. Det enda arvet från 1980-talet blev löntagarfonderna som i dag är avskaffade utan att någon önskar dem tillbaka.
Det slående är att det man då gjorde och det som S nu på nytt vill göra är samma sak som regeringen Löfven ville göra. Sysselsättningspakt. Industrikansler. Tillväxtkatapult. Och ökade offentliga utgifter på hushållens bekostnad. Sverige skulle ha den lägsta arbetslösheten i EU – vilket slutade med den nästan högsta.
Och nu, som om två misslyckade decennier inte är nog;
En svensk tillväxtpakt som om tillväxt kommer ur politiska löften, men inte ett ord om hur svenskt företagande ska få större utrymme och bättre förutsättningar. Det är en socialdemokrati som vill motverka vinster och företagande inom flera av de viktigaste områdena för svensk ekonomi och välfärd.
En statlig investeringsbank som ska förmedla den politiska maktens syn på vilka företag som ska leda utvecklingen, som om de inte hört vad de sagt om Northvolt. Inte ett ord om hur vi i stället fördjupar den svenska kapitalmarknaden som har blivit Europas djupaste och ger en väldig möjlighet till dynamiska investeringar och svenskt ledarskap.
En totalförsvarsfond som för S del inte handlar om en engångsupplåning för att försvaret ska komma ikapp, utan är ett sätt att fly behovet av budgetprioriteringar för att möta unika hot i vår tid. Det innebär fritt fram för växande offentliga utgifter när man inte vågar prioritera.
En offensiv för ett fungerande transportnät vilket för S del innebär att man skyller på privata företag som gett ett ökat tågresande, som man istället vill ska fungera som SJ och Trafikverket, det vill säga inte så bra.
Statligt investeringsstöd och statliga byggkrediter för bostadsbyggande istället för reformer som underlättar för byggnadstillstånd, mindre byråkrati och en fungerande hyresmarknad.
Krafttag för att få ordning på det som S menar är icke-fungerande marknader, vilket är sjukvården, friskolorna och äldreomsorgen där de privata alternativen har vuxit genom människors fria val och större effektivitet. Köerna har minskat där alternativen är som flest medan de är som längst där S har styrt som mest. Resultatet blir nedlagda skolor, nedlagd sjukvård och äldreboende utan val.
Stärkt stöd till barnfamiljer, som man kallar det, genom bidrag men fortsatta skattehöjningar på just de hushåll som behöver pengarna mest. Nu vill man återinföra bidragslinjen och den heter ökade utgifter och färre jobbsökande.
Socialdemokraterna missar en möjlighet att visa att man slår vakt om företagande och företagare och en tillväxt som bygger på lönsamhet och konkurrens. Istället drömmer man om avvecklade vinster och statliga kreditinstitut som om de lever kvar i 1968 års vänstervåg.
De försummar den utveckling som Sverige skulle kunna få genom ökade investeringar i kunskapssamhället, ökade anslag till forskning som ger morgondagens kunskapskluster, dynamiska kapitalmarknader som omvandlar innovationer till morgondagens stora företag, en mångfaldig utveckling inom sjukvården där nya teknologier och medicinsk kunskap ger både bättre vård och nytt näringsliv som kan bli internationellt ledande. En bättre skola som ger mer kunskap genom att de bästa kan utvecklas.
De säger nej till krav på jobb som vägen till integration istället för bidrag och segregation. De ser inte att den digitala ekonomins utveckling bygger på de många företagarnas många försök, företagande och vinster. Lägre skatter som ger fler jobb och högre tillväxt.
De vill stärka staten som en ständig storebror Duktig. Det tragiska är att de hellre vill ha en stark stat som styr samhället än ett starkt Sverige som kan utveckla Europa. S missar siktet på 2030-talet i sin längtan efter gångna decenniers misslyckanden.
Gunnar Hökmark
Gunnar Hökmark är ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigare europaparlamentariker