NT krönika, publicerad den 25 maj 2026
När Socialdemokraterna går till val tänker säkerligen även de på detta. Problemet är att de tänker föra samma politik som de alltid har fört, en politik som har lett till höga skatter, lägre tillväxt och ett Sverige som inte driver utvecklingen i det gemensamma Europa som är vår viktigaste gemenskap. De två förra mandatperioderna som S styrde präglades av låg tillväxt. Sverige tillhörde länderna med högst arbetslöshet i EU samt såg en förskingring av vår energipolitiska styrka genom avvecklingen av fyra kärnkraftsreaktorer.
Man blickade passivt på en växande kriminalitet, fördömde dem som ville ingripa mot den som rasister och ett hot mot demokratin och hävdade till och med att åtgärder mot hedersförtryck bottnade i främlingsfientlighet. Man lät försvaret bli allt svagare, till och med efter den ryska invasionen av Ukraina 2014 och annekteringen av Krim. Man kämpade frenetiskt emot tanken på medlemskap i Nato, ända tills oppositionen, Finland och verkligheten tvingade fram en kursändring. Det blev åtta förlorade år, och intressant nog finns det ingen socialdemokrat som i dag hävdar att detta var en tid som ledde Sverige framåt.
I stället blickar man i dag tillbaka på det 1980-tal som präglades av medborgarnas maktlöshet och en politik som ledde oss in i den ekonomiska och finansiella kris som exploderade 1990. Det är det ”Sverige som det var” som Magdalena Andersson nu, fyrtio år senare, säger sig längta tillbaka till:
”På 1980-talet, när jag själv var SSU:are, var Sverige ett av världens mest jämlika länder. På bara någon generation hade vi gått från fattigdom till utvecklat industriland. Genom socialdemokratiskt samhällsbygge hade välfärden byggts ut, folkhemmets trygghet etablerats och arbetsrätten och facken successivt stärkts.” (Tiden nr 2/2023)
Förutom att det var socialdemokratisk skattehöjarpolitik och en allt större offentlig sektor från början av 1970-talet som stoppade den snabba utveckling Sverige hade genomgått mellan 1870 och 1970, är detta en befängd beskrivning av 1980-talet. I Sverige rådde då monopol på i stort sett allt som rörde människors vardag – från kreditmarknad, bilprovning, apotek, skola, sjukvård, äldreomsorg, radio och tv till fotvård. Ineffektivt, dyrt och med extrema köer. Den offentliga maktutredningen konstaterade att människor i Sverige stod maktlösa inför välfärdens strukturer.
Det var också en tid av höjda skatter, en obegränsad tillväxt av offentlig sektor och urholkad konkurrenskraft, vilket ledde till arbetslöshet och företagsflykt och till slut gav Sverige den största ekonomiska kris vi har haft i modern tid. Socialdemokraterna drev genom löntagarfonderna igenom en socialiseringsreform av svenskt näringsliv som hade gjort Sverige till en socialistisk ekonomi.
• För löntagare innebar den tid från 1980 till 1995 som Andersson drömmer sig tillbaka till att reallönerna ökade med endast 0,5 procent per år.
Genom de reformer som genomfördes från början av 1990-talet och under de följande tio åren – även under socialdemokratiska regeringar – kom Sverige att förbättras. Skattesänkningar har gjort hushållen tryggare.
• Från 1995 till 2025 har reallönerna, till följd av de reformer Andersson nu vill upphäva, ökat med omkring 50 procent.
Mångfalden i välfärden har skapat valfrihet, konkurrens och utveckling. Sverige är i dag inte ett land som stöder socialistiska diktaturer i den fattiga världen utan ett land som genom handel stöder utveckling och som är medlem i både EU och Nato.
Men Socialdemokraterna längtar tillbaka till en tid då S styrde över människors välfärd, gjorde medborgarna maktlösa, ville socialisera hela det svenska näringslivet genom löntagarfonder och – värst av allt – förde en politik som körde Sverige rakt in i väggen. Hon har rätt i att de senaste två socialdemokratiska mandatperioderna inte är något att längta tillbaka till. Men 1980-talet, som hon drömmer om, var ännu värre.
Vi behöver politiker som längtar till en framtid präglad av frihet och utveckling, inte politiker som längtar tillbaka till maktlöshetens och monopolens årtionden. Den tiden var kanske rolig för de socialdemokrater som styrde – men inte för människorna som styrdes. Sverige ska inte gå tillbaka. Vi ska gå framåt. Vi ska stå starka i världen.
Gunnar Hökmark
Gunnar Hökmark är ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker