Cecilia Wikström (L) och Marita Ulvskogs (S) återkommande och skarpa kritik mot den polska regeringen och mot Ungerns Viktor Orbàn saknar motsvarighet vad gäller deras kritik av den socialdemokratiska och liberala regeringen i Rumänien. Den typen av färgblindhet inför övergrepp mot rättsstaten och demokratins oberoende institutioner är allvarlig.
Demokrati och rättsstat får aldrig relativiseras till att handla om partipolitik. Då bidrar man själv till att underminera viktiga värden.
Den rumänska regeringen har gått längre än andra länder i Europa i sin urholkning av rättsstaten genom att söka legalisera korruption för att hålla brottslingar kvar vid makten. Den har återkommande fört fram förslag till lagstiftning som skulle legalisera korruption upp till 400 000 kronor. Samtidigt för regeringen en politik som diskriminerar romer.
Därför var det oroväckande när europeiska socialdemokrater under Europaparlamentets debatt om Rumänien i onsdags – en debatt som den socialdemokratiska gruppen försökte hindra – applåderade när extremhögern försvarade den rumänska regeringens kamp mot myndigheter i landet som bekämpar korruption. När jag kritiserade korruptionen i Rumänien hävdade Socialdemokraternas rumänska kollega att jag spred ”fake news”. Den socialdemokratiska gruppens företrädare inskränkte sig dessförinnan till att bekymrat säga att vi måste följa vad som sker i landet. Ingen skarp kritik alls således.
Samtidigt var de liberala företrädarna mjukare än någonsin i sin kritik av en regering som istället för att bekämpa korruption bekämpar myndigheter som bekämpar korruption.
Utvecklingen som har präglat flera länder i Central- och Östeuropa måste tas på allvar, var än regeringar bryter mot EU:s grundläggande värderingar. Det gäller Viktor Orbàns regering i Ungern och Viorica Dăncilăs regering i Rumänien. Det gäller även i Polen, Tjeckien och Slovakien. Övergrepp i det ena landet ursäktar inte övergrepp i det andra.
En enkel sökning på internet ger en ungefärlig men dyster bild av hur lätt demokratins värden relativiseras om man hellre vill göra partipolitik än värna demokrati och rättsstat.
Marita Ulvskog och Cecilia Wikström har under mandatperioden bara vid enstaka tillfällen kommenterat eller kritiserat partivännerna i den rumänska regeringen. För Wikström är svaret på min artikel i Sydsvenskan en av dessa få gånger.
Ulvskogs kritik handlar inte främst om undermineringen av rättsstaten utan den förvisso nog så viktiga frågan om samkönade äktenskap och hon hänvisar till kritik mot den rumänska premiärministern på interna gruppmöten. Det är nog inte jag som slår in öppna dörrar utan Ulvskog som gömmer sig bakom de stängda.
Utvecklingen i Polen har Wikström och Ulvskog kritiserat ungefär 10 till 15 fler gånger än Rumänien. Detta ska ses mot att de båda, lågt räknat, har kritiserat utvecklingen i Ungern 20 till 30 fler gånger, oftast i form av egna partipolitiska utspel riktade mot oss moderater.
Den ungerska regeringen förtjänar – som jag har sagt otaliga gånger – hård kritik. I internationella och svenska media har jag tydligt och i hårda ordalag fördömt Orbàns maktfullkomlighet och politik, utöver direkta inlägg riktade till honom personligen. Den rumänska regeringens underminering av rättsstat och demokrati ursäktar inte heller utvecklingen i Ungern, utan pekar på ett vidare problem i Central- och Östeuropa.
Demokrati och rättsstat värnas av att vi oavsett regeringars partifärger kritiserar maktmissbruk och övergrepp mot de regelverk som är grundläggande för demokratins vitalitet. Problemen i de länder som i början på 1990-talet befriades från kommunism och planhushållning är nämligen större än partipolitikens missriktade lojaliteter och motsättningar.
Gör man partipolitik av demokratin underminerar man den kritik som vi har ett gemensamt ansvar att föra fram. Wikström och Ulvskog är milt talat inga hjältar i den uppgiften.
För min del kommer jag fortsätta att kritisera varje övergrepp mot demokrati, rättsstat och oberoende samhällsinstitutioner oavsett regeringars partifärg. Det som sker i det ena landet ursäktar inte övergrepp i något annat land. Demokrati och frihet är till sin natur större än politikens motsättningar.