Både Stefan Löfven och Margot Wallström fördjupar nu den kris som Wallström satt sig igenom att hävda att andra ljuger, att man inget visste och förstod, att inget har hänt och att allt är ett missförstånd. En lägenhet i Stockholm har ett värde som är betydligt större än ett litet missförstånd.
Den svenska bostadsmarknaden bygger på en hyresreglering som i decennier har inneburit bostadsbrist, köer, svart marknad, mygel och korruption. Den är skälet till varför så många står utan bostad och att så många inte bor så som man skulle vilja. Den är konsekvensen av ett kvarvarande planekonomiskt system med det planekonomiska systemets alla egna konsekvenser.
När man på en sådan marknad utan att stå i kö och utan att betala får en hyresrätt är detta ett privilegium som motsvarar ett betydande värde. Oavsett om Kommunal lämnar 10, 20 eller 80% av sina lägenheter till bostadsförmedling innebär en lägenhet direkt att man får en lägenhet direkt. Till skillnad från andra får man som en förmån och ett privilegium en hyresrätt som andra inte får.
Detta är ju skälet till att Margot Wallström fick en lägenhet av Kommunal. Annars hade hon inte behövt få en lägenhet av Kommunal. Det var en förmån och ett privilegium som hon fick genom att hon kände Kommunals företrädare och för att de ville ge henne den eftersom hon var utrikesminister. Hade hon inte varit det hade hon inte fått den. Då hade hon nämligen varit som alla andra som är drabbade av socialdemokratisk hyresreglering placerad i en kö eller fått köpa en bostadsrätt.
Det är inte så udda och exotiskt som Wallström försöker framställa det när hon säger att om man är från landet måste man ju kunna bo. Storstockholms närmare 2 miljoner människor bor på de villkor som Wallström skapat och som både Löfven och Wallström har passerat förbi genom sina kontakter.
Vad var det Wallström ansåg sig missförstå? Att hon fick en lägenhet enklare och snabbare än andra? Att hon oavsett allt gick före den kö som hon försvarar genom den hyresreglering som hon försvarar i val efter val? Ju mer Wallström och Löfven försvarar sig desto mer utmanar de det allmänna förnuftet och hederligheten.
Som utrikesminister ansvarar hon inte alls bara för utrikespolitik. Hon är vice statsminister, förutom att hon inte har titeln, och ansvar som ledamot i Sveriges regering för samtliga beslut den fattar. Det gäller kampen mot privata välfärdsföretag, mot privata alternativ, arbetsmarknadslagstiftning som tillåter Livs att med maffiametoder bekämpa små familjeföretag och samtliga de bidrag som går till folkrörelsens olika organisationer. Som utrikesminister och en ledande företrädare för socialdemokraterna är hon ansvarig för allt detta och mycket mer.
Den förmån som det innebär att få en lägenhet vid sidan om köerna, utan att betala och utan att köa, är betydande. Den svarta marknaden har sina värden och den gråa har i stort sett samma. Det är ett sådant värde som hon har tilldelats som en förmån från en av Sveriges största intresseorganisationer. Det är mot den bakgrunden som denna affär ska bedömas.
Det har i debatten sagts att politiker borde ha en särskild bostadsmarknad i Stockholm. Nej, det bör ingen ha. Framförallt inte politiker som ansvarar för den lagstiftning vi har. De bör självfallet leva i och se konsekvenserna av de beslut som fattas, inte skyddas från de misslyckanden som den egna politiken leder till. Och Margot Wallström bör liksom alla andra bedömas utifrån sina gärningar och beslut. Går man förbi det system som gäller andra utnyttjar man förmåner som andra inte har. Då undviker man konsekvenserna av den egna politikens misslyckanden.
Hyresregleringen bör avvecklas så vi får en fungerande bostadsmarknad med ökat byggande utan dagens extrema andrahandspriser, höga svarta priser och ett system av förmånslägenheter. Den som inte tror att det kan fungera kan studera en annan stad som Wallström har bott i nämligen Bryssel. Där behövde hon aldrig vända sig till någon intresseorganisation för att få en bostad. Där hyr alla på lika villkor.