En vit [BILD1]skärtorsdagsmorgon för min del på Sandhammaren. Det verkar som om de som drömt om en vit påsk kan få sin dröm till verklighet. Om man inte har allt för stora krav på snötäcke ligger snön vit över fälten samtidigt som det faller lite lätt. Det julen inte gav ger påsken, som det kan heta i den nya bondepraktikan.
Innan dagen är slut ska det slutförhandlas om min rapport i det ekonomiska utskottet om WTO och dess reformering där jag föreslagit ett starkare sekretariat för att hantera konflikter utifrån existerande regelsystem, för att bistå fattigare länder i deras förhandlingsarbete samt möjlighet till att fatta majoritetsbeslut för att inte bli hängande i ändläsa förhandlingar i enskilda frågor.
Denna inriktning har socialisterna inte varit glada för eftersom de vill ha ett mer politiserat WTO som inte fokuserar på fri handel utan på andra frågor som rör ländernas sociala och ekonomiska förhållanden som de menar att WTO ska hantera i sina bedömningar. Det bottnar i sin tur i att de visserligen bekänner sig till fri handel men ändå inte. De fattiga länder som har blivit rika de två senaste årtiondena har blivit det på grund av den fria handeln har gett företag och företagare möjligheter att verka där, både utländska och inhemska. De som förblivit fattiga har stagnerat genom att deras regimer har hindrat fri handel med argument för att slå vakt om det bestående. WTO ska upprätthålla fri handel och medlemsländerna fatta politiska beslut om välfärd och sociala förmåner.
Kina är ett sådant land, som har ägnat sig åt fri handel och nu är med i WTO. Men det innebär inte en förpliktelse att skydda mänskliga fri- och rättigheter. Den fria handeln tvingar däremot dem in i en exponering av det kinesiska samhället som blir allt mer smärtsam för makthavare som vill förtrycka och tortera utan att något ansvar faller på dem.
Man kan diskutera om det var rätt att förlägga de olympiska spelen till Kina, och om det var klokt av de kinesiska makthavarna att tävla om detta. Men det är de olympiska spelen som nu mer än något annat sätter den kinesiska diktaturen under tryck. De som nu säger sig vilja bojkotta säger samtidigt att de inte vill utnyttja den exponering av det kinesiska samhället som är resultatet av den öppenhet som de olympiska spelen kräver. Redan nu har den kinesiska diktaturen blivit till den förste förloraren. De kommer tvingas till att acceptera en öppenhet som de aldrig tidigare har gjort, istället för att gömma sig bakom slutenhet och tystnad.
Det gör att budskapet från demokratiska ledare måste vara klart och inte kunna tolkas som ursäktande eller överseende. Kina står nu inför en annan globaliseringen än den fria handeln innebär, nämligen det fria ordets och det öppna samhällets. Kina är inte där men världen kommer att befinna sig i Kina under de villkoren på ett sätt som aldrig tidigare varit fallet.