I går inleddes höstens första parlamentssession i EU-parlamentet i Bryssel. Innertaket i plenisalen i Strasbourg hann helt enkelt inte bli klart efter kollapsen i augusti.
Konstruktionsmissarna visar att Europaparlamentets kritiserade resor mellan Bryssel och Strasbourg är onödiga.
I Bryssel hålls utskotts- och gruppmöten. Där bor större delen av de anställda och där hålls kortare sessioner. I Bryssel finns också en fungerande plenisal och all tänkbar logistik.
Det är bara Strasbourgs hotell- och restaurangnäring som känner av bytet av sammanträdeslokal.
Ja, och så de europeiska skattebetalarna förstås.
Kostnaden för att flytta Europaparlamentets verksamhet från Bryssel till Strasbourg tolv gånger varje år uppgår till 200 miljoner euro, eller nära två miljarder svenska kronor. Miljökostnaderna är även de betydande.
Strasbourg blev ursprungligen Europaparlamentets säte som en symbol för att fransmän och tyskar äntligen kunde samarbeta och leva i fred, sida vid sida. Parlamentets sessioner i Strasbourg är fördragsfästa. Det innebär att Frankrike kan inlägga veto mot en permanent flytt till Bryssel och hittills har Frankrike kraftfullt avfärdat alla förslag om en förändring.
Men det finns ett starkt stöd i Europaparlamentet för att göra Bryssel till parlamentets säte. Nu måste trycket flytta upp på regeringsnivå. Inrikespolitiskt är frågan naturligtvis känslig för den franska regeringen, men även för fransmän finns gränser för hur mycket vaktslåendet om Strasbourg får kosta.
Europaminister Cecilia Malmström drev som ledamot av Europaparlamentet en kampanj för ett säte för parlamentet. Nu har hon fått utmärkta argument för att gå vidare på rådsnivå.
Av: Gunnar Hökmark
Delegationsledare Europaparlamentet och vice ordförande i Europaparlamentets största partigrupp EPP-ED.