Villa inte bort korten. Skälet till att nästan hela det fria Europa är med i Nato är att alla dessa stora och små länder behöver varandra för sitt ömsesidiga försvar. Stora som små nationer behöver varandra. Den säkerhetsgaranti som Nato ger medlemsländerna är en ömsesidig garanti som gäller alla om de anfalls och som innebär att om ett land anfalls har Nato i sin helhet anfallits.
De tankar som nu förs fram som om det kunde vara ett alternativ till Nato att Sverige ska stödja sig på brittiska garantier är ren vilseledning. Förutom att olika politiska uttalanden från enskilda regeringsföreträdare i Storbritannien eller i varje annat land varken är förpliktande eller beständig så handlar det i grunden om en vilja att hjälpa, inte att gå i gemensamt försvar.
Det handlar då om den hjälp som Sverige nu ger Ukraina, liksom Storbritannien gör. Det är inte en säkerhetsgaranti och än mindre ett gemensamt försvar. Det är ett icke-förpliktigande uttalande om en vilja att hjälpa.
Men även själva tron på att Storbritannien skulle kunna ge en säkerhetsgaranti till Sverige är vilseledande. Storbritannien är en självklar medlem i Nato eftersom Storbritannien vet att man som nation behöver den säkerhetsgaranti som Nato-medlemskapet innebär. Hur kan någon försvara att i debatten antyda att det för svensk säkerhet skulle räcka med en säkerhetsgaranti från Storbritannien när Storbritannien som ett långt starkare land militärt, och med kärnvapen, inte anser att det räcker ens för sin egen del?
Vi har nu en debatt som allt mer utgår ifrån att alliansfrihet inte är någon frihet utan en allianslöshet. Vi utpekas av Moskva som att vi bör underordnas en rysk intressesfär och vi mottar liksom en lång rad andra länder hot från den ryska statsledningen om vi inte gör som den vill.
Eftergiftspolitik hjälper inte mot krav på eftergifter.Den eftergiftspolitik som hjälpte Sverige under andra världskriget, det vill säga inte neutralitetspolitiken, hjälper inte när kraven mot oss handlar just om eftergifter vad gäller vår suveränitet och frihet. Putins krav på att vi ska ha ett svagt försvar och vara allianslösa har ett enkelt syfte, nämligen att kunna kontrollera och dominera.
Det innebär att vi är lika utpekade och under samma hot som alla andra länder i den ryska omvärlden, förutom att vi saknar det skydd som Nato ger. Att i det läget utmåla skenlösningar som alternativ är att leka med svensk säkerhet. Socialdemokraternas interna problem med att förändra sin säkerhetspolitik i takt med den säkerhetspolitiska utvecklingen får inte bli till ett fundamentalt problem för svensk säkerhet.
När kriget drabbat ett grannland som Ukraina är det ett uttryck för en större förändring även av svensk säkerhet, eftersom kriget i Ukraina handlar om kraven på hela Europa inklusive Sverige.
Då är det direkt inte ansvarsfullt att lufta teorier om att svensk säkerhet skulle kunna vila på säkerhetsgarantier från ett land som inte har gett dem, inte kan ge dem och som självt av självklara skäl bygger sin säkerhet på medlemskap i Nato.
Den svenska minoritetsregeringen måste nu forma en säkerhetspolitik med bred förankring utan hänsyn till Vänsterpartiet som ständigt försökt förminska hotet från Ryssland. Socialdemokraternas interna problem får inte bli Sveriges existentiella. Vi behöver ett starkt försvar – och det bör beslutas om nu – och vi behöver Nato, och den processen mot medlemskap bör börja nu.