Röstar Sverige nej den 14 september innebär det att vi ställer oss utanför ett samarbete som vi redan är medlemmar i. Samtidigt kommer 10 nya länder att helt och fullt träda in i det gemensamma valutasamarbetet med sikte på att så snart som möjligt få euron som valuta. Det innebär att länder som Estland, Lettland, Litauen och Polen kommer att vara fullvärdiga medlemmar i EU till skillnad från Sverige. Nej-sidan måste nu redovisa hur de tänker sig att Sveriges roll i Europasamarbetet skall utformas i framtiden. Det sa konstitutionsutskottets ordförande Gunnar Hökmark i Gävle på måndagen.
Det finns en ekonomisk dimension av vårt utanförskap. Den handlar om att vi inte kommer vara med i det ekonomiska samarbete som kommer att växa fram med den gemensamma valutan som bas. När nya handelsvägar och nya mönster inom näringsliv och ekonomi genom euron formas kring Östersjön kommer Sverige stå utanför. Vi vet sedan tiden efter det andra världskriget hur avgörande det var för svensk företagsamhet och välfärd att Sverige snabbt kunde bli en ledande exportnation under efterkrigstiden. Vi kan om 10 år inte ångra att vi kom på efterkälken i det nya Europa. Det kommer framtidens svenskar att få leva med under mycket lång tid.
Men det finns också en konstitutionell fråga kring ett nej och det har att göra med hur Sveriges roll och inflytande inom EU skall utformas efter ett nej. Valutasamarbetet är en del av EU. Vi är redan med i valutasamarbetets grundläggande delar, nämligen när det gäller att uppfylla de krav som krävs för en gemensam valuta. Det innebär att vi åtagit oss att bland annat ha en balanserad budget, en begränsad statsskuld och en oberoende riksbank.
Ett nej innebär inte bara att vi säger nej till att ha euron som betalningsmedel. Det innebär också att vi säger nej till ömsesidiga förpliktelser inom EU. Förutom att det uppenbart kommer att ställa oss vid sidan om det ekonomiska samarbetet inom EU, av det enkla skälet att vi inte kommer få delta i eurorådet, kommer detta också att försvaga vår ställning som medlemsnation av det skälet att vi lämnar en del av samarbetet. Samtidigt kommer vi fortsatt vara beroende och påverkas av de beslut som medlemsländerna fattar gemensamt. Det gäller inte minst det ekonomiska samarbetet. Vänsterpartiet och miljöpartiet har redan besvarat hur de anser att denna fråga skall hanteras. De vill helt och hållet lämna EU och helst bidra till att unionen upplöses.
Den fråga som centerpartiet men även anti-EU partierna måste svara på är hur de anser att Sverige som medlem i EU skall förhålla sig till det samarbete som vi genom ett nej ställer oss utanför. Skall Sveriges avtal med EU anpassas till det faktum att vi vid ett nej ställer oss utanför ett samarbete som ligger i medlemskapet, frågade Hökmark.