Den kommande veckan blir viktig för europeisk politik under många kommande år. I slutet av veckan kommer Europeiska rådet träffas, som vanligt ovetande om att Midsommar är en stor skandinavisk högtid, för att diskutera och eventuellt nominera ny ordförande för kommissionen.I centrum står frågorna kring hur den nya majoriteten i Europaparlamentet ska tolkas. Socialistgruppen reducerades kraftigt men är likväl den näst största gruppen. Den säger sig dessutom, liksom de gröna, vilja etablera en anti-Barosso koalition för att blockera en ny kommission under hans ledning. Samtidigt kräver både den tyska och franska regeringen ett program av Barosso, med underliggande krav på en ökad reglering av finansiella marknader och utrymme för mer statliga stödåtgärder åt nationella industrier. De vill hellre diskutera än besluta om en ny kommissionsordförande, bland annat med hänvisning till att de gärna ser att en ny kommission utses på basis av Lissabonfördraget, som kan vara i hamn om en irländsk folkomröstning faller ut med ett ja, och fördraget passerar sina sista formella hinder och trösklar i Tyskland, Polen och Tjeckien.
Det är en osäker grund att bygga EU:s exekutiva maktutövning på i en tid då det behövs en aktiv kommission som inte bara kan hantera den ekonomiska krisen utan också agera på global nivå när det gäller frågorna om fri handel, internationellt regelsystem för de finansiella marknaderna och insatser för finansiell stabilitet. Det är dessutom ett felaktigt sätt att möta det irländska folkets avgörande, att förutsätta att det ska gå en väg och göra sig beroende till utfallet.
I parlamentet finns en centre-right majoritet tillsammans med liberalerna. Den bör vi nu använda för att visa att det går att få igenom en ny och marknadsekonomiskt inriktad kommission utan att stå i beroende till socialisterna. Samtidigt så bör det vara alla medlemsstaters uppdrag till kommissionen att vara fördragets väktare, oavsett hur de stora länderna trycker på.
Vill det sig illa denna vecka kommer Europas socialister återvinna det inflytande genom förhandlingar som de förlorade i valet. Det vore dåligt för Europa och europeisk demokrati. Vill det sig väl växer det fram en insikt att en ny kommissionsordförande bör tillsättas snarast, för att kunna agera för EU och leda de förändringar som nu kommer att behövas.
Det är dessa frågor som kommer att stå på tapeten när vi under kommande dagar diskuterar dessa frågor i EPP-gruppen i Bryssel och Europeiska rådet i slutet av veckan sammanträder.