Det är med stabila statsfinanser, som de svenska, som man kan motverka spekulation. Någon ”väl designad” skatt på finansiella transaktioner fördyrar och motverkar bara utlåning där den behövs som mest, skriver Gunnar Hökmark (M).
En ”väl designad” skatt på finansiella transaktioner skulle inte få några negativa ekonomiska konsekvenser, hävdar de båda socialdemokraterna Göran Färm och Olle Ludvigsson på GP Debatt (28/6). Det är en gigantisk global byråkratiskapelse som måste till för att Färm och Ludvigsson ska kunna skilja på goda och dåliga transaktioner, hur de nu kan hävda att någon skulle kunna avgöra vad som är dåliga transaktioner i en öppen världsekonomi. Konsekvensen av deras förslag skulle bli något slags suprastatlig styrning av världshandeln som mest påminner om gamla tiders östblock.
De bortser båda från att just den typ av finansiella transaktioner de utpekar är till för att skapa en försäkring för den som lånar ut eller som handlar med någon. För att försäkra sig mot kursfall eller valutafall investerar man i en försäkring som stabiliserar priset. En skatt på derivattransaktioner skulle med andra ord inte bidra till minskat risktagande. Särskilt Sverige, som exportnation, har allt att förlora på en skatt på finansiella transaktioner. Svenska exportföretag måste hela tiden försäkra sig mot bland annat valutasvängningar.
Däremot innebär självfallet varje skatt på transaktioner att någon ska betala och det är alltid kunderna och låntagarna. I det här fallet kommer huvuddelen av dem att finnas i fattiga länder med brist på kapital eller i länder med stora underskott, som Grekland eller Spanien.
Det är i övrigt intressant att Göran Färm och Olle Ludvigsson tycks vilja ge G20, bortom svensk representation annat än indirekt via EU, beskattningsrätt. Sverige har betydligt större inflytande som föredöme, ett land med stabila statsfinanser som inte planlöst försökt spendera sig ur krisen med lånade pengar. De flesta finansministrar i EU sneglar nu avundsjukt på svenska tillväxtprognoser.
En transaktionsskatt minskar inte spekulationer utan fördyrar och motverkar utlåning där den behövs som mest. De stora budgetunderskott som Färm, Ludvigsson och deras partivänner i Europaparlamentet vill se mer av ökar däremot utrymmet för dem som vill spekulera i lånekriser och offentlig upplåning. Det är med stabila statsfinanser, som de svenska, som man kan motverka spekulation. Färm och Ludvigsson vill hellre hitta på något annat än att lyfta fram Sveriges offentliga finanser som föredöme.
Gunnar Hökmark (M)