Fram till för 30 år sedan var Europa delat i öst och i väst, med de fria demokratierna i väst och de kommunistiska regimernas förtryck i öst. Efter andra världskriget hade Sovjetunionen gjort om dessa länder till kommunistiska diktaturer under Moskvas överhöghet. Utvecklingen i Centraleuropa 1989 blev början på den frihetsvåg som förändrade inte bara Europa utan världen som vi känner den. De hot och utmaningar som i dag står framför oss måste mötas med samma styrka som frihetens vänner visade då.
Det var inte svårt att i det delade Europa förstå vad friheten betydde när förtrycket var så uppenbart, men den är lika viktig att värna i dag när friheten och det europeiska samarbetet ses som självklara. De länder som då reste sig ur förtrycket är i dag självklara medlemmar i EU och del av Europas öppenhet. Utvecklingen 1989 och de efterföljande åren gav Europa en ny fredsordning och en återförening.
Våren 1989 började Ungern riva taggtråden mot Österrike. Polen hade sina första fria val på 40 år och fick under sommaren östblockets förste icke-kommunistiska premiärminister. Två miljoner ester, letter och litauer fattade varandras händer i en 600 kilometer lång obruten kedja som del i den baltiska frihetskampen. Berlinmurens fall ledde till fritt resande mellan öst och väst för första gången sedan 1961. I Tjeckoslovakien och Rumänien krävde man fria val.
Under de kommande åren blev de baltiska staterna självständiga stater med sina första fria val. Tyskland återförenades. Sovjetiska trupper lämnade Ungern. Sovjetunionen upphörde att existera. Det var en enorm seger för den liberala demokratin och mot socialismens fördärv.
I vår tid ser vi hur friheten på nytt är hotad. Utmaningar som bara kan lösas gemensamt. Framväxten av protektionistiska och auktoritära rörelser, klimathotet, migrationsströmmarna, digitaliseringen och hur vi möter den globala ekonomiska konkurrensen är några av dessa. Med utmaningarna kommer också hot om vi brister i vår förmåga att värna friheten. Det kräver öppna samhällen, starka rättsstater och europeiskt samarbete.
När Europas länder gemensamt försvarar fri handel i världen väger det tyngre än när landet Sverige gör det. Det blir än viktigare när det annars frihandelsvänliga USA styrs av en president som tror sig vinna på handelskrig.
Samtidigt växer Kinas ekonomiska och politiska makt. Kina var ett av de länder som 1989 aldrig lät öppenheten bli en del av samhället. Deltagandet i den globala ekonomin har alltid varit kluvet med fullt deltagande i andras frihet och full kontroll i det egna landet. Kinas medborgare lider fortfarande under den kommunistiska regimens förtryck, lika brutal som tidigare.
Det ligger i den auktoritära regimens natur att den fruktar friheten och respekt för den enskilde. Det är därför man söker bryta ner det europeiska samarbetet genom påtryckningspolitik och ren krigföring. Det allvarligaste är att vi ibland inte ser hotet, utan ser regimer som Rysslands eller Kinas som motsvarigheter till våra egna regeringar. Då glömmer vi att demokratin och rättsstaten är deras fiender.
Den västerländska demokratin segrade då, men för att bevara den måste vi ständigt värna dess fundament mot dem som hotar den. Gör vi det med kraft vinner vi. Vi vann då och vi kan vinna nu.