För 10 år sedan återfick de baltiska folken den frihet och självständighet som var deras självklara rätt. Friheten utlöstes genom det sovjetiska imperiets ideologiska och politiska sammanbrott men nåddes genom en fredlig kamp för nationellt oberoende. Den fredliga kampen tog sig uttryck i modiga manifestationer av den egna kulturen , den nationella identiteten och den självklara rätten till frihet. I grunden stod ester, letter och litauer ensamma i sina strävanden. De var därför också under årtionden utelämnade åt den sovjetiska maktens brutala godtycke.
Därför kunde 10 000t-tals balter mördas, deporteras och förnedras i ett samhällssystem som avsiktligt förnekade den enskilde värdighet och rättigheter som medborgare. Den socialistiska ekonomins värderingar överordnades människornas egna behov och förmåga till arbete och företagande. Den kommunistiska makten fick inte ifrågasättas av någon utan fängelse, deportation och vidriga straff som följd. Likväl släppte våra baltiska grannfolk aldrig målet att bli fria och självständiga. De stod starka eftersom det var djupt förankrat bland dem att de hade rätten och rättfärdigheten på sin sida.
Det förblir däremot en gåta varför dessa folk som så uppenbart stod för demokratins och frihetens idéer, som kämpade för nationell självständighet och öppna samhällen för sina medborgare, inte bara stod ensamma utan rent av förnekades rätten till sin frihet av demokratiska regimer i väst. Och det förblir en gåta hur så många fria medborgare i Västeuropa kunde ursäkta och till och med försvara förtrycket av sina egna medmänniskor och grannar.
Dessa frågor måste ha sitt svar. Dagens unga måste få möjlighet att lära och förstå hur förtrycket kunde uppstå, hur det kunde försvaras av dem som borde förstått bättre och som borde stått upp för demokratins idéer. Och allra viktigast är att vi aldrig får glömma, vare sig bakgrunden till det förtryck som varade under årtionden eller den insats som modiga människor gjorde för att fredligt vinna hela Europa för demokratin.
Måndagsrörelsen till stöd för balterna uppstod i mars 1990 som ett uttryck för att tystnaden inte längre fick fortsätta, som ett engagemang för sunda moraliska värden och som ett stöd medborgare emellan för att demokratins och frihetens idéer också måste få gälla våra grannfolk. Mötena kom runt om i landet att bli ett stöd för de balter som kämpade och som riskerade mer än fria medborgare behöver.
På måndag, den 27/8, samlas vi på nytt på Norrmalmstorg, för att hedra dem som inte vek undan för diktaturens hot, för att fira tre europeiska nationers 10 år av frihet och för att minnas det engagemang som människor emellan kom till uttryck på Norrmalmstorg och många andra ställen runt om i Sverige. Nu måste vi göra vad vi kan för att förtrycket inte skall glömmas och att demokratins idéer ställer krav. Det kan vi börja med i dag, Måndag klockan 12.
Gunnar Hökmark
Peeter Luksep
Andres Küng
Håkan Holmberg