Varken nationell inåtvändhet eller sociala ingenjörskonst kan bidra till framtidstro för Sverige eller EU. Vi måste tvärtom återskapa den vitaliserande tron på individens frihet i hela Europa. Det kräver idéer, ideal och handling av samma slag som en gång gjorde EU möjligt, skriver Gunnar Hökmark på Newsmill.
När Robert Schumann den 9 maj 1950 lade fram idén till dagens EU var Europa i en djupare kris än idag. Stora delar av kontinenten i ruiner, Europa delat och utsatt för hotet från kommunismen. Men ur krisen skulle idéer, innovationskraft och ledarskap växa. Politiskt ledarskap och reformer reducerade utrymmet för extremism.
Dagens Europa är ett mirakel. EU förenar inte bara Frankrike och Tyskland utan även väst och öst som delades av järnridån och med Kroatiens medlemskap och Serbiens förhandlingar även den ständiga krishärden Balkan.
EU är världens största ekonomi och världens största demokrati. Europa är stabilare än någonsin. Skillnaden mellan då och idag är fundamental. Våra underskott och skuldbördor kan inte jämföras med den tidens existentiella hot. Men då tog vi vara på möjligheterna. Men inte nu.
Framgångarna för ytterlighetspartier i en rad länder visar att grundläggande värderingar utmanas även i vår tid. Valen i Frankrike och i Grekland understryker allvaret. I inget av länderna har valrörelsen på allvar handlat om att lösa ländernas problem utan om kortsiktiga försök att bli populär.
Ingen ledare har trätt fram med seriösa lösningar för vardagen efter valdagen. Avveckling av energi – kärnkraftverk, högre skatt på ett fåtal rika eller sänkt pensionsålder som Frankrikes nye president gått till val på är samma populism som de partier i Grekland som vägrar betala statskulden.
Skuldkrisen beror inte på EU eller euron utan på att regeringar har låtit utgifter växa mer än inkomsterna i rädsla för att genomföra nödvändiga reformer.
Den viktiga politiska lärdomen från helgens val är att det trots allt är mycket svårare att förklara budgetkris, räntekris och arbetslöshet än de nödvändiga reformerna av arbetsmarknad, konkurrens, företagande och valfrihet i välfärden.
Politiska ledare har lätt att skylla på finansmarknaderna, kreditvärderingsinstituten, marknadsekonomin och utvidgningen när det är den egna oförmågan som är roten till problemen. De politiska uppgiften idag måste vara att återskapa förutsättningarna för våra stora framsteg under efterkrigstiden.
Först måste individens frihet åter bli överordnad. Politik som detaljreglerar invånarnas vardag motverkar dynamik och leder till frustrationer när förväntningar sviks och vardagen försvåras.
För det andra måste vi reformera marknadsekonomin så att konkurrens, innovationer och fritt företagande Europa frodas. Vi måste lämna vägen med regleringar, ökade offentliga utgifter och mer skulder.
EU:s inre marknaden måste omfatta också inte bara alla varor utan också tjänsteproduktion i allmänhet och välfärdens tjänster i synnerhet så att EU blir världens största marknad för varor och tjänster.
För det tredje måste Europa åter gå i täten för forskning och utveckling som överskrider gamla gränser. Våra universitet måste bli mer oberoende från det offentligas byråkrati och akademierna mer attraktiva för globala forskningsaktiviteter. Vi behöver utveckla globala kunskapscentra i Europa istället för nationella utbildningscentra som gamla tiders regionala universitet.
För det fjärde måste vi göra Europa till en stark kraft för demokrati i vår omvärld. Världens största ekonomi måste också kunna agera som världen största demokrati med en sammanhållen utrikes- säkerhets- och försvarspolitik.
Europa måste bygga på den enskilda människans frihet och rätt och respekt för individen. Politiken får inte bli till förenklade föreställningar om nationella motsättningar. Då vinner populismen och extremismen än mer mark.
Varken nationell inåtvändhet eller sociala ingenjörskonst kan bidra till framtidstro för Sverige eller EU. Vi måste tvärtom återskapa den vitaliserande tron på individens frihet i hela Europa.
Vi behöver fortsätta utvidgningen. Vi måste säkerställa social och geografisk rörlighet som frigör det bästa hos alla i hela Europa. Ekonomier och samhällen måste reformeras så att de lever upp till de krav som ställs för att vi skall bli den mest konkurrenskraftiga marknaden och den starkaste demokratin. Det kräver idéer, ideal och handling av samma slag som en gång gjorde EU möjligt.