När jag tittar ut över stan i Zagreb ser jag snöklädda tak, nästan som vore jag i Sverige, samtidigt som jag ser byggnader och ett gatuliv lika europeiskt som om det vore i Danmark, Tyskland eller Lettland.
När vi ser på Europa ser vi det som en självklarhet att länder som Estland, Lettland, Litauen och Polen är demokratier. Men de kunde också ha utvecklats i andra riktningar, så som skedde i Vitryssland och som finns risk för i Ukraina. Möjligheten att kunna bli en medlem i EU, med öppna gränser för människor, handel och information har varit en drivkraft för demokratisk utveckling.
Under en förmiddag i Zagreb diskuterar jag med bland annat Kroatiens premiärminister Jadranka Kosor förutsättningarna för Kroatien att ta de sista stegen för att bli en modern europeisk rättstat. Och det är ingen tvekan om att för henne så är det det europeiska perspektivet som ger kraft och inspiration att fatta även de beslut som kortsiktigt är svåra eller kräver mycket energi men som likväl är till det bästa för landets medborgare.
Kroatien har lämnat bakom sig inbördeskrigets historia, bekämpat organiserad brottslighet och korruption.
Det finns mycket kvar att göra men det är ett i grunden annat samhälle än det var under kommunistiskt förtryck och som drabbades av Jugoslaviens inbördeskrig.
Det är lätt att vi i politikens detaljer glömmer de stora steg som tas när länder blir demokratier och stabila rättstater. De förändrar i grunden människors förutsättningar till välstånd och en egen framtid och för fred.
Det ser vi lika mycket när vi betraktar vad som sker på resten av Balkan. Det är Kroatiens exempel som kan stärka utvecklingen mot stabil rättstat och öppna samhällen i andra länder som Serbien, Montenegro, Albanien, Makedonien och Bosnien. Och Turkiet. Samma sak gäller i ett längre perspektiv även länder som Vitryssland, Ukraina, Moldavien, Armenien, Azerbadjan och Georgien.
Utvidgningen handlar inte om utvidgning eller ej, utan om dess konsekvenser och konsekvenserna av att vi inte har ett Europa som är öppet för nya länder. När demokratins drivkrafter försvagas stärks andra krafter. Det kan vara nationalism, korruption eller de politiska krafter som vill luta sig mot Moskva eller mot Teheran.
Vi kan välja vilket grannskap vi vill ha och det kräver en politisk vilja. Vi har sett de goda resultaten men också riskerna. Med Kroatien får EU medlemsland 28 men också ett nytt exempel på hur vi kan vinna demokrati och frihet i det som i dag är vårt grannskap men också en del av Europa och vår egen säkerhet.
(Fotnot: Gunnar Hökmark är ordförande för Europaparlamentets Kroatiendelegation)