NT Krönika, publicerad den 5 mars 2024
Då var det för att samla Europa efter ett krig. Nu gäller det att samla Europa inför de yttre hot som vi med gemensam styrka måste kunna avvärja. Verkligheten är tydlig och klar. Om inte Ryssland besegras i Ukraina kommer Putinregimen att aggressivt vända sig mot fler länder. Den ryska retoriken och den ryska samhällets omvandling till krigsekonomi talar sitt tydliga språk.
Den krigföring i gråzonen som Ryssland redan i dag genomför mot Europa kommer då följas av mer konventionella militära hot och krigshandlingar. Ryssland har redan idag förmåga att hota och genomföra väpnade angrepp mot andra. Det måste vi möta militärt genom vårt medlemskap i Nato samt ekonomiskt och politiskt genom ett starkt Europa.
Blickar vi vidare ser vi de hot som Kina innebär inte bara i sin del av världen utan också genom att man vill dominera andra delar av världen. Det handlar om Afrika men det handlar också om ett ökat inflytande över europeiska ekonomier och gärna tillsammans med Ryssland Arktis.
Donald Trumps hot om att lämna allierade i sticket riskerar att leda till en världsordning där USA inte längre står i ledningen för den fria världen.
Allt detta visar på euroepiska utmaningar som gör den i svensk Europadebatt återkommande talet om EU-kritisk politik både irrelevant och farlig. Den politik som vi ogillar bör vi liksom i alla andra demokratiska sammanhang motarbeta och ställa mot den som behövs istället för att misstänkliggöra våra möjligheter till gemensam styrka och gemensamma beslut.
För det första måste vi stärka det europeiska benet av Nato. Det måste ske, förutom genom att Sveriges medlemskap fullbordas och försvaret kring Östersjön integreras, genom ökade nationella försvarsanslag och snabba steg för att utveckla EU:s försvarsindustriella kapacitet, Storbritannien bör i detta bli en partner på motsvarande sätt som inom den gemensamma forskningspolitiken. Vi behöver också säkra EU:s gemensamma militära förmåga.
För det andra måste vi se till att Ukraina får det ekonomiska, finansiella och militära stöd som behövs även om USA tvekar eller vänder sig bort. Vi måste verka för att EU, i samverkan med Storbritannien, skaffar sig en särskild budget för stödet till Ukraina som innebär att vi med en nästan femton gånger större ekonomi än den ryska kan övertrumfa den ryska krigsekonomin med en ringa andel av våra ekonomier.
För det tredje behöver vi en marknadsekonomisk renässans förenad med stora gemensamma satsningar på forskning och utveckling. Europas geopolitiska kraft står i direkt relation till vår geoekonomiska styrka. Det kommande årtiondet måste bli Europas tillväxtdecennium.
Den inre marknadens hinder måste rivas genom en ny beslutsamhet samtidigt som vi får gemensamma kapitalmarknader.
För det fjärde måste Europa ställa sig i den internationella handelns centrum, inte odla protektionistisk politik för att skydda sig mot konkurrens. EU bör i samarbete med Storbritannien göra Europa till en ledande kraft i den internationella handelns utveckling.
För det femte är det uppenbart att ett starkt Europa i världen kräver någon form av återförening mellan EU och Storbritannien som gör att vi kan agera gemensamt. Det kan göras inom ramen för ett vidare globalt perspektiv där Europeiska unionens handelsrelationer med Kanada, Nya Zealand och Australien fördjupas till ett politiskt samarbete inom alla de områden den fria världen behöver.
Europa ska stå starkt i världen. Vi ska se till att det fattas de beslut som behövs i EU. Det är en avgörande viktig uppgift i dag.
Gunnar Hökmark
Gunnar Hökmark är ordförande i tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker