Vi behöver ny grund för Östersjöregionens framtid

Publicerat av Staben den

Denna höst har vi i Sverige talat om 30 år av diplomatiska förbindelser med de baltiska länderna, som blev verklighet den 27 augusti 1991. Det var en tid som präglades av ett uppbrott från ett mörkt förflutet. Mörkt vad gäller den sovjetiska diktatur som rådde och mörkt vad gäller Sveriges tystnad inför den sovjetiska ockupationen och förtrycket.

Hösten 1991 var en befrielsens tid och en tid av möjligheter. De möjligheterna har Estland, Lettland och Litauen gjort verklighet av de senaste decennierna. Länder som präglades av planhushållningens fattigdom och brister har i dag blommat ut till de europeiska nationer och stater de egentligen var. De baltiska länderna har förenat att vara några av Europas mest stabila ekonomier med att också vara de mest snabbväxande. De har utvecklat och stärkt sin demokratiska förankring och rättsstatens roll.

Mycket av detta blev verklighet genom att den baltiska frihetsrörelsen fick stöd för att förbereda sitt kommande ansvar från dem i Sverige som stödde balternas självständighetskamp. Efter frigörelsen kom även stöd från kommande svenska regeringar, särskilt när det gällde för balterna att återvinna sin roll i Europa. Den sovjetiska militärens tillbakadragande förhandlades med svensk hjälp, vilket var en förutsättning för påbörjandet av medlemsförhandlingar i EU. Sveriges snabba frihandelsavtal med de baltiska länderna kom att bli en del av det paket som Sverige som ny medlem tog med sig in i Europeiska unionen 1995. Kommande regeringar fortsatte stödja de baltiska försvarsmakternas utveckling och deras förhandlingsarbete med EU.

I dag bildar Östersjöregionen en av världens mest dynamiska kluster av ekonomier och en av de mest integrerade regionerna i EU.

Nu är det dags att utifrån detta fortsätta med ett arbete som stärker ekonomisk tillväxt, europeisk integration och Europa i världen. Alla länder som är samlade i denna del av Europa, inklusive Norge och Island med sina samarbetsavtal med EU, bildar tillsammans mer än vad som behövs för att vara en G7-ekonomi. Vi är dessutom några av de länder som har starkast utblick i världen och ett enormt intresse av det transatlantiska samarbete, som är en förutsättning för vår regions säkerhet och stabilitet.

Vi bör därför gemensamt forma kärnan i en allians för global frihet och demokrati, där vi genom EU kan utveckla ett globalt partnerskap mellan fria länder i världen.

I detta nu bör vi således stödja Litauen, som kommit att bli en bas för den belarusiska frihetsrörelsen, Navalnyjs rörelse för demokrati i Ryssland och för fria länders rätt att stå upp mot den kinesiska kommunistregimens krav på tystnad och underdånighet. Vi bör stå tillsammans med Litauen och dela deras bördor. Vi bör likaledes gå i täten för ett globalt partnerskap mellan den fria världens länder, som klargör att internationell handel måste följa den internationella rättsordningens principer – inte vara ett verktyg i diktaturregimers händer.

Vi bör tillsammans driva utvecklingen i EU framåt, bort från protektionism och mot en roll där Europa står i centrum för utvecklingen av globala frihandelsavtal och handel. Vi bör även värna vår strategiska kapacitet och kapabilitet när det gäller att i Europa samla den bästa forskningen och de mest innovativa företagen. Varifrån de än kommer ska de finna en plats att utvecklas på i Europa.

När Svenska Paneuropaföreningen i dag, tillsammans med EU-kommissionens representation i Sverige, håller seminarium om Sverige och de baltiska ländernas gemensamma framtid är detta frågor som bör belysas. Blir vi tillsammans en stark kraft i EU blir vi också en stark kraft globalt.

Du hittar information om seminariet här.


0 kommentarer

Lämna ett svar

Platshållare för profilbild

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *