Jytte Guteland ägnar sin replik åt att proklamera behovet av en ambitiös klimatpolitik på EU-nivå. Hon predikar för kören. Jag skrev i min artikel om just behovet av en långsiktig och ambitiös klimatpolitik som kan stå som ett föredöme för resten av världen. Det hon däremot inte alls svarar på är varför hon gör centralisering och byråkratisering till huvudsak, och faktiska framsteg till bisak.
Som textutfyllnad anklagar hon vilt och brett mig för att vara det fossilas förkämpe. Det är tröttsamt och oinitierat. Faktum är att jag redan 1989 skrev på Dagens Nyheters debattsida att ”det finns förmodligen inget enskilt miljöproblem av samma globala dignitet som växthuseffekten” (25/12/1989). I samma artikel går också att läsa att riksdagens beslut om ett svenskt tak för koldioxidutsläpp röstades igenom trots motstånd från Socialdemokraterna. Detta var ungefär samtidigt som miljö- och energiminister Birgitta Dahl redovisade ett antal fossila energianläggningar som alternativ till svensk kärnkraft, något jag då var emot och även fortsatt med att vara emot.
Jag är övertygad om att Jytte Guteland i dag är glad över att Socialdemokraternas politik inte blev verklighet. På samma sätt leder hennes politik i dag inte till högre resultat, utan enbart till mer detaljreglering och centralstyrning. Det finns inget egenvärde i att vårt gemensamma arbete i Europa är dyrt och regleringstungt.
Det spelar mindre roll om våra klimat- och energimål på pappret är 30, 40, 50 eller 60 procent i någondera riktningen. Huvudsaken är att målen fylls med innehåll och där misslyckas Guteland och hennes partikollegor med att bygga en trovärdig klimatpolitik som kan stå modell för de stora utsläpparländerna.
Sverige svarar för några promille av de globala utsläppen och EU för omkring 10 procent. Om vi vill att resten av världen ska följa i vårt spår behöver vi uppvisa en kostnadseffektiv politik som levererar resultat. Det gör inte den politik som Guteland och hennes kollegor i Europaparlamentet ville lagstifta om och som bland annat skulle ha inneburit omfattande krav på svenska kommuner och landsting att renovera byggnader varje år och en reglerad investeringstakt av förnybara energikällor utan hänsyn till marknadens logik eller teknikutveckling.
Det resultat som Europaparlamentet och medlemsstaterna har enats om är ett bra resultat som hela EU ställt sig bakom, även de länder med sämre utgångsläge än Sverige, vilket till syvende och sist är vad som betyder något för att målen ska bli verklighet.
Överenskommelsen innebär en accelerering av EU:s energi- och klimatarbete, med målsättningar som vi kan uppnå och en pålitlig väg framåt för nödvändiga marknadsreformer, som mer än Gutelands deklamatoriska luftslott kan bidra till de investeringar och det teknologiskifte som klimatet kräver.