I Japan syns allt tydligare växande problem med den negativa räntepolitiken. De framväxande farhågorna för europeiska banker beror inte på bristen av regleringar och krav på kapital utan på de obalanser som följer av billiga pengar, växande tillgångsvärden, för lite investeringar i företag och utebliven tillväxt. Utan reformer förlorar ekonomier som den italienska konkurrenskraft och därför ser vi nu ibland anat Italien ökade finansiella problem.
Vi ser dessa risker också i Spanien och i Portugal, där nya val lett till ökad makt åt en vänster som tror på alkemi och att man genom att använda pengar man inte har får mer pengar än man hade.Riskerna finns som vi ser även i Sverige.
Den svenska Riksbanken står fortfarande fast vid att man ska möta en växande global konkurrens och ett växande globalt utbud med att skapa inflation genom högre löner. Så skärper man inte svensk konkurrenskraft. Det gör man heller inte genom regeringen ökar underskotten och de offentliga utgifterna, det leder antingen till höjda skatter eller växande osäkerhet, och mindre konkurrenskraft.
Det Europa behöver är reformer som ger konkurrenskraft, inte billiga pengar som leder till växande lån utan ekonomisk tillväxt. Det skapar instabilitet och risk för växande bubblor.
Sverige behöver liksom Europa reformer. Det gäller bostadsmarknaden där hyresregleringen motverkar byggande och rörlighet mellan bostäder. Lagar som gör det svårare och dyrare att bo –som politiska amorteringskrav och minskad avdragsrätt – underlättar vare sig för efterfrågan på byggande eller för rörlighet och kommer inte stoppa en prisutveckling som beror på en växande brist på bostäder och negativ ränta.
Arbetsmarknaden behöver reformer som gör det lättare att få jobb. Det gäller RUT och ROT men det gäller framförallt lagen om anställningstrygghet som skapar otrygghet. Välfärden behöver mer mångfald och valfrihet som ger ökad kvalitet och bättre användning av det offentligas resurser, inte en vänsterkamp mot de alternativ som präglas av högre kvalitet och anpassning till brukarna eftersom de är beroende av att människor väljer dem. Den svenska infrastrukturen behöver investeringar, inte i drömprojekt som snabbtåg utan transporter till och kring våra storstäder, bra vägar runt om i landet och bredband.
Riksbanken behöver återgå till en ansvarsfull penningpolitik präglad av att det är bra med låg inflation förenad med hög tillväxt. Det har vi haft de senaste 20 åren och det har gett höga reallöner och stabil ekonomi. Sätt ett inflationsmål kring 1 % så kan Riksbanken fokusera på stabilitet istället på äventyr och skapandet av framtida finansiella bubblor.