Publicerad 2023-04-26
Mattias Svensson skriver med anledning av en debatt som jag har fört om bokbränning och vikten av att yttrandefriheten inte likställs med alla dess möjliga uttrycksformer. Han skriver bland annat att förbud mot så kallad historieförnekelse hotar yttrandefriheten. Det håller jag med honom om och är ett exempel som underlättar vår diskussion, eftersom jag har hävdat att det är just rätten att tycka och säga vad man vill som definierar yttrandefriheten, medan jag inte ser bokbränning som en symbol för yttrandefrihet. Det är nämligen en väsentlig skillnad mellan att få säga vad man vill och rätten att var som helst och hur som helst demonstrera sin uppfattning.
Det innebär inte, som jag understrukit ett flertal gånger, att det bör införas ett förbud mot bokbränning, bara att yttrandefrihetens ovillkorliga skydd måste vara något mer än rätten att utan några som helst begränsningar i form och plats uttrycka sin mening.
Om jag av någon anledning skulle störa mig så på Mattias Svenssons böcker – som jag dock tycker är väldigt bra – att jag skulle vilja elda upp dem är tillåtet för mig i ett fritt samhälle.
Till exempel är de regler som gäller för demonstrationstillstånd inte en inskränkning av yttrandefriheten, även om det finns sådana som vill hävda detta. Det är en farlig tanke eftersom den likställer yttrandefrihetens kärna – att yttra sig fritt – med rätten att göra det under vilka former som helst. Likställer man regler för demonstrationstillstånd med inskränkningar av yttrandefriheten legitimerar man ingrepp i det centrala för yttrandefriheten.
Det är farligt.
Det är inte så, som Mattias Svensson försöker framställa det, att jag vill förbjuda bokbränning, för att den, som han citerar ur sitt sammanhang, skulle sakna ”högstämda syften”. Det faktum att jag är emot att likställa yttrandefrihet med bokbränning innebär inte att jag vill förbjuda vare sig Mattias eller någon annan att bränna böcker. Jag påpekar dock att bokbränning av koranen som vi sett den inte har några mer högstämda syften än att håna en grupp människor för deras tro, inte att diskutera islams värderingar.
Men Mattias har helt rätt i att det inte är syftena som avgör yttrandefriheten. Som jag skrev i den aktuella texten: ”Yttrandefrihet handlar om att fritt få uttrycka sina tankar, sina idéer, lyfta fram missförhållanden, att kritisera den politiska eller religiösa makten, företag eller offentliga medier. Tankens frihet, ordets frihet och åsiktens frihet. Det är den friheten som definierar fria samhällen mot diktaturens eller despotins. Inte bokbålen eller koranbränningen.”
I ett fritt samhälle får man tycka fritt men du har inte rätt att tvinga andra att lyssna på dig. Du har ingen rätt att kräva att bli publicerad eller intervjuad var du vill. Du har heller ingen självklar rätt att demonstrera din uppfattning var du vill och hur du vill. Om jag av någon anledning skulle störa mig så på Mattias Svenssons böcker – som jag dock tycker är väldigt bra – att jag skulle vilja elda upp dem är tillåtet för mig i ett fritt samhälle, men om jag inte skulle få polistillstånd att elda upp dem framför hans bostad innebär det inte någon inskränkning av min yttrandefrihet.
I ett väsentligt mer allvarligt perspektiv anser jag inte att en bokbränning utanför judiska skolan för att fördöma judendomen är ett villkor för yttrandefrihet lika lite som demonstrationer mot kopter i kristna enklaver i Kairo är ett uttryck för egyptisk yttrandefrihet.
Vill man värna den ovillkorliga yttrandefriheten bör man se skillnaden mellan friheten att yttra sig och friheten att var som helst och hur som helst demonstrera sina uppfattningar.
Yttrandefriheten behöver förvisso vänner som Mattias Svensson men det är nog bra att vi är ännu fler.
Gunnar Hökmark