Tanken på att Alliansen ska föreslå en gemensam budget och dessutom rösta på den har bekymrat många, alltifrån statsvetare till statsministern. Det är som om att de anser att den naturliga utgångspunkten för svensk politik är att Socialdemokraterna inte ska behöva söka stöd i riksdagen, bara man har stöd av Vänsterpartiet. Både politiskt och konstitutionellt är det en ordning som inte är rimlig.
Det är inget ovanligt med svenska minoritetsregeringar. Det har varit regel snarare än undantag. Det som däremot inte är normalt, och inte ska vara normalt, är om en minoritetsregering undantas kravet på att få stöd i riksdagen för sin budgetpolitik.
I en parlamentarisk demokrati ska en regering inte ha frikort i budgetpolitiken eller i den ekonomiska politiken.
Om en regering inte har egen majoritet så får den anpassa sig till verkligheten och de parlamentariska förutsättningarna. Så gjorde minoritetsregeringarna Persson och Reinfeldt.
När Socialdemokraterna undantogs kravet på att söka brett stöd resulterade det i att Vänsterpartiet gavs ökat utrymme. Det har drivit Sverige mot en politik som ligger långt bortom det breda samförståndet och ansvarstagandet. Den rödgröna regeringen är i full färd med att försöka förbjuda privat företagande i välfärden, trots att en majoritet i Sveriges riksdag inte är för ett sådant förslag.
Den sortens maktutövning saknar all sorts långsiktig förankring och stabilitet som politiska beslut förutsätter i en parlamentarisk demokrati.
Det finns stora problem både med Sverigedemokraternas och Vänsterpartiets politik. Båda partierna delar den ekonomiska populismen, motviljan mot europeiskt samarbete på en gemensam rättslig grund och en säkerhetspolitik där fria länder samverkar.
Men där de skiljer ut sig i dessa frågor är de i minoritet. Och de har som minoriteter ingen rätt att mer än någon annan i minoritet påverka flyktingpolitik, ekonomisk politik eller Europapolitik, bara för att de sitter i riksdagen.
Deras röster är lika mycket värda som andras, inte bara när de är i minoritet utan även när de är en del av en större majoritet, när det gäller skatter, synen på företagande eller offentlig upphandling.
Alliansens främsta uppgift gentemot sina väljare är att få igenom sin politik. Det innebär krav på majoritet och det innebär att de partier som skiljer ut sig från det breda samförståndet i svensk politik får skilja ut sig där de är i minoritet. Försvars- och säkerhetspolitik bör inte formas med ytterlighetspartier lika lite som flyktingpolitik eller budgetpolitik. Men det bör inte leda till att deras röster inte ska räknas. Det är upp till varje regering att vinna en majoritet för sin politik. Och om dessa partier står bakom en majoritet är det en del av demokratins verklighet.
Gunnar Hökmark Europaparlamentariker (M)