Publicerad i Göteborgs-Posten den 8 september 2012.
LO bedriver nu en kampanj mot vinster i företagen på ett sätt som riskerar att föra Sverige tillbaka till den tid då medborgarna fick stå med mössan i handen inför monopol inom välfärden. Kampanjen för socialdemokraterna tillbaka till en tid då vinsten demoniserades och det privata företag var en motståndare, skriver Gunnar Hökmark (M).
I Ekots lördagsintervju den 1 september fick LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson frågan: Varför tror du att det skulle bli bättre verksamhet om man inte fick ta ut vinst? Svaret var tydligt: Därför att man använder pengar till det de är avsedda för.
LO begränsar visserligen sin nysocialistiska linje om vinstförbud till välfärden. Men det som sägs om vinsten som en negativ företeelse gäller självfallet inte bara företag som tävlar om att erbjuda bästa möjliga skola, sjukvård, barn- eller äldreomsorg.
Om vinsten är skadlig när det gäller företagande i välfärd är den självfallet inte mindre skadlig när den gäller att säkra vår tillgång till livsmedel, lån och investeringar, bilar, kläder, energi eller boende. Om vinsten urholkar välfärden på människors bekostnad gäller det inte bara när vi ska tas om hand på äldre dar, på uppdrag av konsumentstarka kommuner, utan än mer när vi som individer ska handla vår mat, serveras våra luncher, låna till vårt boende eller köpa bil, kläder eller betala för vår el.
Om LO och vänstern har rätt skulle vägarna bli kortare, bilarna och husen sämre, portionerna mindre och hotellrummen sjabbigare när företagen gick med vinst. Tvärtom, misslyckanden som dessa har vi inte i samhällen med privat företagande, konkurrens och vinst men vi såg dem i de samhällen som förbjöd vinsten och företagandet. Det är anmärkningsvärt att LO vill återinföra den modellen för våra äldre, för de sjuka och för skolbarnen.
I själva verket är det en av den moderna ekonomins tydligaste klarheter att nyföretagande, mångfald, privata investeringar, valfrihet och konkurrens leder till nytänkande och innovationer som möter våra behov och vår efterfrågan. Allt detta förutsätter företagande och vinst.
Om LO anser att vinst innebär att välfärden urholkas, varför kräver LO då inte att Volvos vinster ska gå till bilägarna, Icas vinster ska gå till matkonsumenterna och Dagens
Om det är skattefinansieringen som gör skillnaden så borde kravet på bästa möjliga användning av resurserna genom konkurrens, nytänkande och effektivitet vara större, inte mindre. Om LO däremot hade rätt i sin syn på vinsten kan man fråga sig varför Gambro ska få ta ut vinst när de säljer dialysapparater till landstingen, att Skanska ska kunna göra vinst på att bygga Nya Karolinska Universitetssjukhuset i Solna eller varför SCA ska få tjäna pengar på att tillverka blöjor som används på dagis? Vore det då inte bättre om även detta sköttes av det offentliga?
Thorwaldsson betonade att LO har en pragmatisk inställning i frågan. Och att det var införandet av välfärdsföretagande som var ideologisk. Ur ett perspektiv har Thorwaldsson rätt. Att ge den enskilde inflytande över det egna livet handlar om ideologi.
Men för den enskilde medborgaren handlar det om pragmatiska val, att välja det bästa möjliga. Varje år görs det 7,4 miljoner läkarbesök på privata vårdföretag. Var tredje svensk har någon gång besökt en privat vårdcentral. Hundratusentals elever går i fristående skolor. Och motsvarande antal gäller för äldreomsorgen. Nu underkänner LO av ideologiska skäl de alternativ som miljoner medborgare har valt. Mer pragmatisk är man inte.
Behovet av att möta många olika människors behov, olikheter och krav är ännu större i vård, skola och omsorg och äldreomsorg än det är i produktionen av varor. Det är svårt att förstå varför just den sjuke ska vara hänvisad till en kö, där andra bestämmer hur och var han ska få sjukvård. Varför ska äldre vara hänvisade till kommunala verksamheter oavsett kvalitet och den enskildes önskemål? Varför ska elever inte kunna välja skola, och kunna välja bort dåliga? Det är inte de verksamheter som brister i kvalitet och trygghet man vill stänga ner utan det handlar om de som medborgarna faktiskt själva valt.
Tron att offentliga monopol är bättre än mångfald och medborgarnas valfrihet präglade länge socialdemokraternas motstånd mot nytänkande och privata alternativ inom välfärdens område. Minns hur Olof Palme varnade för att ”det är skillnad på barn och sophämtning” och ”Kentucky Fried Children”. Men den vitalisering av offentlig tjänstesektor som tog sin början under den borgerliga regeringen på -90-talet accepterades och omfamnades rätt snart av socialdemokraterna. I våra dagar är liberaliseringen av tjänstesektorn en viktig anledning till att Sveriges ekonomi står stark i krisen och övriga Europa ser vår tjänstesektor som en förebild och en viktig konkurrensfaktor för framtiden.
Det gör det särskilt obegripligt att LO nu vill vrida klockan tillbaka genom att på nytt bekämpa alternativen och mångfalden.
Gunnar Hökmark
vice ordförande i Europaparlamentets största partigrupp, EPP-gruppen