Europaparlamentet har med stöd av de svenska socialdemokraterna röstat för ett betänkanden om att svensk arbetsmarknad och sociala trygghetsfrågor i framtiden allt mer ska regleras genom beslut i Bryssel. Det är ett hårt slag mot medlemsstaternas suveränitet, och i Sveriges fall skulle det innebära slutet för den svenska modellen. Nu måste de svenska socialdemokraterna tänka om och tänka rätt.
De svenska socialdemokraterna i Bryssel, med Marita Ulvskog i spetsen, röstade i torsdags för att ”ett socialt protokoll införs i fördragen vid översynen av dessa, för att grundläggande sociala rättigheter ska stärkas i förhållande till ekonomiska friheter”. Det handlar om allt från en harmoniserad arbetsmarknad, harmoniserad lönesättning, de sociala trygghetssystemens utformning, kvotering och harmoniserad lönebildning.
Betänkandet går helt emot subsidiaritetsprincipen, det vill säga att beslut alltid ska fattas så nära människor som möjligt. Både sociala välfärdsfrågor och arbetsmarknadens utveckling präglas av vitt skilda förutsättningar, olika traditioner och värderingar och olika prioriteringar. Det säger sig självt, arbetsmarknad och social välfärd är en fråga för medlemsstaterna och deras parlaments suveränitet, inte Europaparlamentet.
Trots detta har Socialdemokraterna klappat sig själva på axeln och sagt att de i alla fall röstade emot kravet på att införa nationella minimilöner, samtidigt som man likväl stödde betänkandet i sin helhet, inklusive beslut om minilöner. Det är ett direkt angrepp mot den suveränitet som varje medlemsland inom Unionen har. I Sveriges fall är det ett direkt angrepp mot den svenska modellen där arbetsmarknadens parter gör upp om lönebildning.
Det finns inte heller något tolkningsutrymme vad de svenska socialdemokraterna röstat för när de röstade för betänkandet. Paragraf 30 stipulerade att ”Parlamentet rekommenderar att nationella lägstalöner införs genom lagstiftning eller kollektivförhandlingar (…)”. Detta går dessutom stick i stäv med det Ulvskog själv skrev i onsdags tillsammans med Therese Guovelin om att dagens politik “inte får leda till att EU ges rätt att bestämma över områden som lönebildning (DI 18/1).
Återigen, olika uppfattningar om välfärdssystemens utformning ska inte införas bakvägen via Bryssel – det är inte ett område där EU har beslutanderätt. Den som underminerar den svenska riskdagens suveränitet i de frågor som tillhör medlemsstaten värnar vare inte Sveriges bästa.
Marita Ulvskog är endast emot det europeiska samarbetet när det passar henne. Senast i tisdags sade hon i Studio ett att “Det får inte bli så (att) politiker på europeisk nivå tar över på ett sådant sätt att vi som har politiker på närmare håll i medlemsstaterna känner oss överkörda”.
Subsidiaritetsprincipen finns inte till för att skydda socialdemokrater mot en politik som de ogillar utan är den maktordning vi alla skrivit under på och har i uppgift att värna. EU har vare sig mandat eller rätt att ta över medlemsstaternas självbestämmanderätt.
De svenska socialdemokraterna har röstat för vad som måste ses som en attack på den svenska modellen. De har röstat för en europeisk mall som i sin ambition att passa alla inte passar någon. Nu krävs det att den svenska regeringen och den svenska riksdagen slår vakt om den svenska riksdagens rätt att lagstifta om social välfärd, arbetsmarknad och skatter. Föräldraledighet, anställningsformer, lönesättning, ersättningsnivåer, skatter eller sociala trygghetssystem ska inte regleras i Bryssel. Där ska vi inte besluta över medlemsstaternas angelägenheter utan över våra gemensamma utmaningar som vi har mandat att besluta över. De är stora nog och kräver all gemensam kraft som finns.
Gunnar Hökmark (M)
delegationsledare för M i Europaparlamentet