Hoppa till innehåll

Varför inte lägga ner de skolor som elever inte vill gå i?

Varför vill Socialdemokraterna att det bara ska vara de fristående skolorna som uppfyller kvalitetskraven? När man läser Stefan Löfvens och Magdalena Anderssons artikel på DN-debatt i går om att staten ska styra etableringen av skolorna är det som om kommunala skolors kvalitet är ointressant. Likväl är det där som de allra flesta eleverna går.

Och de allra flesta friskolor skulle vare sig ha kunnat växa fram eller kunna finnas om det inte vore för att de hade en bättre kvalitet eller en bättre utbildning för den enskilde eleven. Men för socialdemokraterna verkar det vara viktigare med statens makt än skolans kvalitet.

I en tid med vikande elevunderlag är det rimligt att antalet skolor blir färre, liksom det är rimligt att de blir fler när antalet skolor ökar. Det ena hänger samman med det andra. Fler elever fler skolor, färre elever färre skolor. Frågan är då vem och vad som ska avgöra vilka skolor som inte bör finnas.

För det första är det rimligt att oavsett elevantal och antal skolor så bör skolor som inte klarar sin uppgift läggas ner. Antingen genom att de inte klarar de allmänna kvalitetskraven eller genom att elever inte väljer att gå i dem. Vill elever inte gå i en kommunal skola med dåliga resultat eller utan den utbildning de vill ha bör den läggas ner oavsett elevunderlag. Det gäller också fristående skolor. Det är bra att skolor som inte håller måttet läggs ner. Formerna för nedläggningar bör självfallet utformas så att elevers skolgång inte får avbrytas utan kan fortsätta i en skola som klarar kraven.

För det andra är det rimligt att det vid vikande elevantal läggs ner de skolor som elever inte vill ha eller som är sämre på att klara kraven. Elevers val är i den delen viktigt.

Men så vill socialdemokraterna inte ha det. De vill att stat och kommun ska bestämma vilka skolor som ska finnas, inte eleverna. De vill göra frågan om kvalitet mindre viktig för valet av skolor som finns kvar och som läggs ner medan de vill att kommunpolitikers preferenser för de egna skolorna ska väga tyngre. Så mot kvaliteten för kommunen, mot elevens valfrihet för statens makt. Det är ingen snygg skolpolitik men gammal hederlig socialdemokratisk politik. Alltid på den offentliga strukturens sida. Mot valfriheten.