En enda stat i världen lever under hotet att utplånas av sina grannar. Dess medborgare mördas just för att de är judar. Dess grannar är brutala diktaturer som odlar hat och antisemitism.I denna del av världen och i denna konflikt ställer sig den svenska kyrkan i sin HOPP-kampanj ( Häv ockupationen ) på samma sida som dem som hatar och som hotar att utplåna Israel.
Den svenska kyrkan vill mobilisera sina medlemmar för att genom handelsbojkott bidra till att Israel tvingas på knä och upphäver ockupationen utan säkra gränser, utan slut på terrorn och utan fred. Sådan är den svenska kyrkans fredsmodell.
Några av världens mest brutala diktaturer odlar medvetet hatet mot judar och mot Israel. Upprepade gånger har de försökt utplåna Israel med terror och med mångfaldigt större militära styrkor. När jag läser den svenska kyrkans hemsida och tar del av kampanjens fördjupningsmaterial finns inget av detta med. Det känns som att jag har hamnat på helt andra webbsidor.
I den svenska folkkyrkans världsbild finns inte hatet, antisemitismen, fundamentalismen och de arabiska diktaturernas slutna samhällen med som orsaker till konflikten. Snarare är hatet i Mellersta Östern, mördandet av judar och konflikten den judiska statens fel, inte bara genom dess agerande utan genom dess blotta existens. Precis som i så många andra skrifter är det sionisternas fel att människorna i Mellersta Östern plågas av ofred:
1947 hade den sionistiska terrorn och den arabiska mot-terrorn ( allt är judarnas fel enligt kyrkan, min anmärkning ) skapat en situation där mänskliga rättigheter inte respekterades, inte ens rätten till liv var skyddat. Inte ett ord om förintelsens offer, om Stormuftin av Jerusalems antisemitism och kollaboration med tyskarna och inte ett ord om hatet mot judar som ledde de arabiska ledarna till att förklara krig.
Arabvärldens diktaturer finansierar terrororganisationer som lockar unga människor att begå självmord genom att spränga sig själva och så många judar som möjligt i luften. Det förakt för människovärdet och den antisemitism som präglar dessa organisationer och regimer är av den arten att det är äcklande för en normal människa. Men detta är inget som svenska kyrkan ser som ett problem för freden, än mindre att driva kampanj emot.
I den svenska kyrkans kampanj ifrågasätts istället staten Israels bildande med att det egentligen var Nationernas Förbund som innehade suveräniteten över området tillsammans med den brittiska administrativa myndigheten från tiden efter första världskriget. Här ifrågasätts rättvisan och legitimiteten i generalförsamlingens beslut 1947: Generalförsamlingen handlade i enlighet med folkrätten men det kan givetvis hävdas, att det inte var ett rättvist förslag.
Här skiljs judar ut från den övriga delen av befolkningen i Palestina som mindre legitima och här beskrivs de judar som flytt från förintelsens och koncentrationslägrens Europa som folkrättsligt illegala immigranter. Här diskuteras om det israeliska flygets angrepp, när man i juni 1967 slog ut det egyptiska flygvapnet efter veckor av arabisk militär uppladdning under hotet att utplåna Israel, var självförsvar eller kanske snarare en aggressionshandling. Här förs en argumentation om Israels skuld, om dess brott och om dess aggressiva syften och här hävdas att den palestinska terrorn alltid måste förstås mot bakgrund av Israels handlingar. Här finns ingen tanke på skulden och ansvaret hos de regimer som upprepade gånger sökt utplåna Israel och som nu finansierar självmordsterrorn.
Här förs ingen diskussion om arabstaternas underkännande av FN-beslutet, förutom tesen att de nog hade rättvisan på sin sida, ej heller sägs något om hotet att utplåna den israeliska staten, inget om antisemitismen, inget om fundamentalismen som sliter sönder arabvärldens samhällen och inget om dess förtryckare. När den svenska kyrkan går ut i HOPP-kampanj riktar sig kampanjen enbart mot Israel. Jag kan inte låta bli att slås av likheten med slagordet i gamla tiders progromer, HEPP! HEPP! allt är judarnas fel.
Här ställs inga krav på säkra gränser för Israel, här uttrycks ingen avsky för dem som vill mörda judar eller mot dem som använder TV-kanaler för att beskriva att judar mördar små barn, inget krav på terrorns och mördandets slut, inget krav på att den palestinska myndigheten skall använda sina 30 000 man starka olika säkerhetsgrupper till att hindra terror, inga krav på demokrati i den palestinska myndigheten, inga angrepp på de islamska regimer som föder hatet och som förtrycker och torterar sina egna.
När jag i onsdags stod på Norrmalmstorg för att tala på ett möte för Israels självständighetsdag, skyddat av kravallpolis, försökte militanta grupper hindra mötet under parollen bojkotta Israel. Och det slog mig att den svenska kyrkans ärkebiskop i sin uppfattning inte stod bland oss som värnar det lilla landet och den hotade demokratin utan bland dem som skanderade bojkotta Israel. Det är en kyrka vars politik har fört den vilse i moralen.
Den fråga som vi som är medlemmar i den svenska kyrkan måste ställa oss är om vi vill vara med i en kyrka som ställer sig på fel sida om hatet och förtrycket, som inte reagerar mot antisemitismen och som hellre etablerar sig vid sidan om dem som hatar, som part i en konflikt, än en kraft för fred och respekt för människovärdet. Vad säger kyrkans andra företrädare? Varför skall vi vara med i en kyrka som agerar som Palestinagrupperna?
Gunnar Hökmark