Vår egen utmaning

Europa och Sverige behöver fler investeringar. Annars kommer nya finanskriser att växa fram och framförallt kommer dagens underskottskriser bestå. Det är denna balans, mellan åtstramning för att få offentliga finanser i balans och den privata sektorn att växa som är avgörande för hur vi ska klara framtiden.

Det faktum att så mycket av den ekonomiska debatten nu handlar om budgetunderskotten i en lång rad olika länder döljer det faktum att det är tillväxtproblemet som är det avgörande och det långsiktiga. Tyvärr är det mer som görs för det akuta budgetproblemet än det långsiktiga tillväxtproblemet.

Tyvärr finns det en betydande tafatthet inför tillväxtreformer. Flertalet länder i Europa sitter fast i arbetsmarknadspolitik som formades under 1970-talet. Alltför få länder har liberaliserat sina marknader så att de får tillväxt och nytt företagande. EU har inte förmått att öppna upp den viktigaste delen av ekonomin, nämligen tjänstesektorn.

Det är intressant att notera att när Svenskt Näringsliv presenterar sin konjunkturprognos ser vi hur tillväxten faller tillbaka nästa år. Inte mycket men väl ifrån den höga nivån som vår unika stabilitet har gett de senaste åren. Och det visar lite på hur vår långsiktiga tillväxt ser ut.

Kan vi inte hålla takten med våra viktigaste konkurrentekonomier riskerar vi att få se nya och återkommande problem för våra offentliga finanser. Det är inte omedelbart och akut, vilket är en del av problemet eftersom det därmed är lätt att skjuta problemen som även vi har inpå framtiden. Vi måste få in fler i arbetsmarknaden. Vi måste få fler företag som kan växa i Europa.

Greklands och södra Europas problem får inte vara vår måttstock. Vår måttstock måste vara de mest framgångsrika ekonomierna. Gentemot dem klarar vi oss sämre. Inte bara när det gäller tillväxt utan också när det gäller långsiktiga förutsättningar för forskning och företagande.