Romantisering av politiskt våld och skattekronor till Putinkopplade separatistgrupper. Samarbeten med colombianska kommunistpartiet och De revolutionära arbetande massornas parti på Filippinerna.
Hyllningar till den venezolanska regimen. Riksdagsledamöter i olagliga aktioner. Det är Vänsterpartiet i dag, I linje med sitt förflutna.
Flera personer i Vänsterpartiet och Ung Vänster som deltog i denvåldsbejakande organisationen Revolutionära Fronten. En nuvarande partiledning och medlemmar, inklusive Jonas Sjösted, som entusiastiskt gick med i ett parti som beundrande hyllade några av de mest brutala diktaturer världen har sett, ända tills de föll.
Stig Henriksson och Anna Maria Romlid försöker inte ens att förhålla sig till allt detta och demonstrerar därmed att Vänsterpartiets demokratiska problem fortfarande är omfattande. Liksom Sverigedemokraterna har Vänsterpartiet problem med sin samtid såväl som sin dåtid. Det som skedde då är viktigt att komma ihåg – politikens rötter spelar en stor roll – och ligger till grund för en ständig oförmåga att förstå demokratins gränser och att ta ansvar för ekonomi och samhälle.
Så sent som 1982 fanns Vänsterpartiet Kommunisterna på plats när Sovjetunionen firade 60-år av förtryck och död. 1987 skickade partiets partiordförande Lars Werner ett gratulationsbrev till Nordkoreas diktator Kim Il-Sung på dennes 75-års dag för att gratulera för de stora insatser som Du gjort under decennier för Koreas arbetarklass.
Eller 1989 när Vänsterpartiet Kommunisterna hyllade den östtyska diktaturen och skickade brev till sitt broderparti i Rumänien, under ledning av diktatorn och mördaren Nicolae Ceausescu, för att önska goda överläggningar. Det är detta parti som Jonas Sjöstedt och Lars Ohly liksom Stig Henriksson gick med i. De har inte bara rötter i totalitära ideal. Deras rotsystem är förankrat i hyllningar till diktaturer.
Populismen växer över Europa och i flera länder hotas den stabilitet vi redan har kommit att ta för självklar. När det gäller att stå emot denna populism som underminerar demokratin står Vänsterpartiet på fel sida.
Det faktum att Stig Henriksson och Anna Maria Romlid inte ser de problem partiet bär på understryker detta. Det är det som Stefan Löfven och Socialdemokraterna måste förhålla sig till om de med trovärdighet ska kunna hävda att de inte kompromissar med krafter som sätter demokratin i andra hand. Eller i tredje hand.