I dag talar Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt. Han företräder ett politiskt parti som i decennier hyllade och kramade diktaturer. Sovjetunionen. Östtyskland. Polen.Central- och Östeuropa i sin helhet. Nordkorea. Kambodja. Kina. Kuba. Varhelst en kommunistisk regim etablerades den hyllades den av Vänsterpartiet. I land efter land där människor avrättades, deporterades, fängslades och torterades för sina åsikter, eller helt enkelt bara för att de misstänktes ha åsikter, såg Vänsterpartiet sina vänner i diktaturen.
Det var aldrig en tillfällig kärlek baserad på stundens lockelse för diktaturens paradis utan en långsiktig och stabil beundran för regimer som gick i täten för socialismens befrielse, som man uttryckte det. Det var heller ingen stum beundran inför något som var långt borta, utan en gedigen strävan att omvandla Sverige i samma riktning. Proletariatets diktatur var och är inte bara en tom paroll utan en kommunistisk iver att ge legitimitet åt det brutala förtrycket. Det var inte en gång utan flerfaldiga gånger som den socialistiska politiken ledde till det totalitära förtrycket. I land efter land, ständigt med Vänsterpartiets beundran och förklarande agitation.
För Vänsterpartiet var Sovjetunionen fredens kraft medan krigshetsarna var USA och Nato, trots den sovjetiska diktaturen, erövringarna, kupperna och ockupationerna. Trots det det ständiga våldet och upprustningen var det inte Sovjetunionen utan USA som var fiende, det land som var avgörande för det fria Europas försvar.
Sveriges försvar var i samma perspektiv en aggression mot ett fredssträvande Sovjetunionen. Det svenska Vänsterpartiet fick både sina pengar och direktiv från Moskva. Ledande företrädare utbildades i Moskva. Inte en gång genom dåligt omdöme eller genom personer som inte förstod utan under en lång tid av politiska företrädare som förstod, och som ville.
Det var inte längre tillbaka än till 1991, då diktaturerna föll, somVänsterpartiet slutade sända sina gratulationstelegram. När adressaterna inte längre fanns. Men fortfarande förtjusningen för förtryckets Kuba. Ständigt lika övertygade om att den venezuelanska politiken var värd att hylla. Fullt stöd bakom den nya socialistiska grekiska regeringens uppenbara ansvarslöshet när det gällde budget och utgifter, en politik som än en gång körde ner landet i diket. Fullt stöd för ansvarslös populism och fullt stöd för kamp mot fritt företagande och individers frihet.
Jonas Sjöstedt gick i fullt medvetande med i ett parti som inte bara hyllade diktaturer utan som också ville införa diktaturen i Sverige. Deras program var tydligt på den punkten. Nu säger man sig ha gjort upp med denna historia. Men under 100-årsjubileet talade man med stolthet över sina hundra år som diktaturens vänner. Och i det politiska program man har står inget om diktaturen men väl om hur man bekämpar fritt företagande, höjer skatter och låter staten styra över allt mer i samhället, på bekostnad av det civila samhället och individers frihet. I dag hyllar Vänsterpartiet inte diktaturen men man förhärligar vägen dit, mot en stat som styr över allt, över produktionsmedel och över människors välfärd. Där de som kallas rika och de som är företagare målas ut som fiender där ingen skatt är för hög.
Inför valet 2010 drev partiet igenom att den röda regeringskoalitionen som Mona Sahlin skulle leda skulle kräva att USA la ner alla sina baser utomlands. Baser som är där på andra regeringars inbjudan för att värna deras frihet. Amerikanska trupper som fanns på begäran av demokratiska länders regeringar för att bidra till frihetens försvar skulle läggas ner. Så sa man 2010 och så fick man att socialdemokraterna att dansa efter sin pipa. Men man sa inget om Rysslands baser runt om i världen som är där på diktaturers begäran eller mot länders vilja. Vänsterpartiets kommunistiska ådra förändrade socialdemokraternas regeringspolitik på ett sätt som hade ställt Sverige på fel sida om demokratins försvar.
Och som sagt, nu kampen mot företagande och vinster. Kampen mot valfrihet. Kampen mot stora banker och kraven på skatter som driver företag ut ur landet. Kampen mot allt det som skapar välstånd och ger utrymme för frihet. Det är detta parti som ingår i socialdemokraternas regeringskoalition. Det har lett till krav på stopp för privat företagande i välfärden men en retorik som riktar sig mot alla vinstdrivande företag, utflyttning av ett av våra största företag och utflyttning av flyglinjer och ansvarslöst höjda utgifter i en högkonjunktur som kommer att fördjupa krisen när lågkonjunkturen kommer.
Det är förunderligt att socialdemokraterna inte får frågan om hur man kan samarbeta med, och låta politiken styras av, ett parti som alltid har legat till vänster om demokratin, som låter den ansvarslösa populismen prägla politiken och som ständigt ursäktat diktaturens förtryck. Den frågan bör ställas en dag som i dag. Vänsterpartiet sitter djupt fast i sina rötter, det gäller även dagens grenar och blad.