3. EKONOMI
3:1. Kapitalismen har i vår tid fått en global omfattning. Den domineras av stormakterna och de transnationella bolagen. Produktion och kapital flyttas alltmer oberoende av gamla nationalstaters gränser. Kapitalismen måste mötas av internationellt solidariskt motstånd och lokalt förankrad kamp.
3:2. Kapitalägandet har förändrats. Många av de gamla ägarfamiljerna har ersatts av anonyma institutioner och fonder. Det enskilda ägarinflytandet har minskat och kontrollen har centraliserats till ett fåtal stora kapitalgrupper. Penningkapitalets spekulativa drag har blivit tydligare och står ofta i motsättning till produktionens behov och intressen.
3:3. Kapitalets makt måste brytas. Ekonomin skall demokratiseras. Ägandets rättigheter skall begränsas. De övergripande ekonomiska besluten fattas av riksdag och regering. Kontrollen över kreditväsendet skärpes. Den internationella kapital- och valutaspekulationen bekämpas. Löntagarfonder och andra allmännyttiga fonder utvecklas i decentraliserade former. Förmögenheterna skall omfördelas genom ett rättvist och solidariskt skattesystem.
3:4. Det behövs olika typer av företag – statliga, kommunala, kooperativa och privata. Resurser och företag som har en nyckelroll i den samlade ekonomin skall ägas av samhället och förvaltas till gemensam nytta. Det praktiska ansvaret för att driva och utveckla företag och arbetsplatser skall vila på de anställdas självförvaltning. Juridiska hinder för kommunal företagsamhet upphäves.
Naturtillgångar och kommunikationer är avgörande för den ekonomiska utvecklingen. Vi vill ha en stark förvärvslagstiftning som möjliggör ett starkt samhälleligt ägande eller en stark samhällelig kontroll av jord, gruvor, skog och vattenkraft.
3:5. Varje utvecklad ekonomi kräver en kombination av planering och marknadsmekanismer. Planeringen utgår från politiska beslut. Den sätter regler och ramar för marknadens aktörer.
Vi accepterar ej och motverkar en ohämmad frihet för marknaden och dess aktörer. En sådan frihet innebär ofrihet för folkflertalet då den gynnar ett privilegierat fåtal på de mångas bekostnad.
Planeringen skall utgå från naturens ramar, den regionala utvecklingen och den sociala rättvisan här hemma och globalt. Den skall förhindra monopol och karteller och motverka marknadens tendens att skapa klyftor i inkomst och välstånd.
3:6. De många enskilda besluten kan inte styras av politiker och planerare. Det behövs varumarknader med priskonkurrens och känslighet för konsumentens behov. Det behövs en arbetsmarknad som ger alternativ åt de arbetssökande. Det måste finnas demokratiska alternativ och konkurrens också på kapitalförmedlingens område. Men marknaderna skall vara underställda politiskt fattade beslut.
3:7. Även i en demokratiserad ekonomi behövs en solidarisk lönepolitik som sätter ramar för lokala uppgörelser. Så kan man säkra en rättvis fördelning av inkomster över hela arbetsmarknaden och solidaritet inom löntagarkollektivet trots konkurrensen mellan företag.
3:8. Den ekonomiska politiken skall styra produktionen efter mänskliga behov och anpassa den till naturens kretslopp. Produktionen skall bära sina egna miljökostnader. Tillväxten måste styras bort från produktion av varor som hotar miljön till produktion av varor som kan accepteras i ett kretsloppssamhälle, samt en ökad andel utbildning, vård och kultur.
3:9. Skattesystemet skall förändras. En stor del av beskattningen flyttas från löneinkomsterna till produktionen. Den återstående inkomstskatten skall omfördela från rika till fattiga och stärka rättvisan. Differentierad moms och punktskatter användes för den del av beskattningen som behöver vara rörlig och anpassad till ekonomins växlingar. Punktskatterna inom miljöområdet skall fungera som ett kraftfullt verktyg för att praktisera ”förorenaren betalar-principen” Kommunerna skall ha självständig beskattningsrätt. Förmögenhets-, vinst- och arvsskatter skärpes.
3:10. En jämn regional utveckling är ett gemensamt nationellt intresse och ansvar. Rätten till arbete, utbildning och social välfärd skall gälla i hela landet. Detta kräver en väl utbyggd statlig infrastruktur. Den regionala rättvisan skall befrämjas genom den ekonomiska politiken, skattepolitiken och en aktiv och medveten näringspolitik.
Tillbaka till innehållsförteckning