Det är anmärkningsvärt hur liten roll världen spelade för vänstern i Sverige när de demonstrerade under de röda fanorna första maj.
Stefan Löfven nämnde Syrien och det hot mot säkerhet och fred som Rysslands aggression mot Ukraina innebär men det är svårt att hävda att det förekom som en viktig fråga. Ett krig och en annektering av ett lands territorium kunde för en internationell solidaritetsrörelse kanske komma före att man ska subventionera SBAB med lån för nya bostäder. För Vänsterpartiet var frågan liksom tidigare en icke-fråga. Med Leninflaggor fladdrande för vinden blir Vänsterpartiets politiska identitet alltid extra tydlig.
Första maj präglades i år inte av omtanke om Europas fred och Ukrainas frihet. Det var ingen dag för frihet, i bjär kontrast till den första maj för 10 år sedan då en lång rad av Europas forna socialistiska diktaturländer tog det slutliga steget från förtrycket och hotet till att bli en del av Europa.
Det var en frihetsdag av stora mått för dessa länder. De lämnade slutligen bakom sig årtionden av förtryck under de röda fanorna för att utvecklas som fria nationer i en demokratisk gemenskap. Då liksom nu var Vänsterpartiet emot EU. Och då liksom nu var man tysta om de hot som makthavare i Moskva riktar mot fria länder.
Vänsterpartiets politik går nu istället ut på att bekämpa den frihet som människor i Sverige har fått när det gäller att välja inom välfärden. Det är den enskilt viktigaste posten i deras budskap. Ingen ska få välja något annat än vad politiken har bestämt åt oss. Inom socialdemokraterna och i LO är strömningarna lika. De vill avveckla välfärd som i dag finns för att människor har valt den. Och som Jonas Sjöstedt har uttryckt det, man ska få äga privat en kiosk eller sommarstuga men inte mer.
Det är inte konstigt att de demonstrerade under röda fanor. Det är den personliga friheten man demonstrerade emot, både socialdemokrater och vänsterpartister. Men Löfven gav inget besked om hur han ska förhålla sig till det parti som blundar för förtryck och aggression, som totalitärt vill eliminera valfrihet och personligt ägande. Det var däremot den personliga friheten att välja som de båda demonstrerade emot liksom tanken på att människor personligen ska få behålla de skattesänkningar som gett en extra månadslön. Löfven borde just på grund av likheterna klargöra att han tar avstånd från det totalitära i Vänsterpartiet. Han borde klargöra att ett sådant parti inte ska få vara med och utforma regeringspolitik.