I helgen firade Vänsterpartiet 100 år. Det är på många sätt en unik historia i Sverige givet dess ständiga hyllning av det revolutionära och totalitära. Vi såg det då och vi ser det nu oavsett om det handlar om att hylla diktatorer, riksdagsledamöter som bryter mot lagen eller företrädare som hyllar länder där människor svälter till döds.
När partiet först bildades 1917 ville man lägga grunden för samma revolution i Sverige som den ryska. En revolution som ledde till en brutal totalitär och när miljoner människor avrättades och åter miljoner sändes till döden i arbetsläger inordnade sig Vänsterpartiet till och med formellt i den kommunistiska internationalen Komintern styrd från Moskva.
Samröret var på riktigt. När Nazityskland invaderade Norge och Finland kunde partiet i och med Molotov-Ribbentrop-pakten inte förmå sig att fördöma invasionen utan stödde detsamma. Inte heller kunde partiet fördöma det brutala nedslaget mot upproret i Budapest 1956 då hundratusentals modiga ungrare försökte vinna sin frihet och tusentals fick betala med sitt liv när de sovjetiska styrkorna invaderade landet. Och så sent som 1982 fanns Vänsterpartiet under sitt dåvarande namn Vänsterpartiet Kommunisterna på plats när Sovjetunionen firade 60 år av förtryck och död. 1987 skickade partiets ordförande Lars Werner ett gratulationsbrev till Nordkoreas diktator Kim Il-Sung för att gratulera honom för “de stora insatser Du under decennier gjort för Koreas arbetarklass”. Det finns otaliga fler exempel.
I Sverige var kampen att införa planekonomi och precis som man gör i dag lovade man då att allt skulle vara gratis. Med förståelse för att alla blev fattigare och att missväxt kunde resultera i massvält föredrag de det systemet framför den fria marknaden och det fria samhället. Jämlikheten till vilket pris som helst fick just kosta vad som helst.
Vänsterpartiets ekonomiska politik präglas i dag av samma planekonomi som lade grunden för det kommunistiska förtrycket och fattigdomen. De driver på för en populism där varje offentlig utgift, varje underskott och varje skattehöjning ska bejakas. Helt oavsett om det inskränker på äganderätt eller demokratins stabilitet.
Så sent som den 8 juni 2016 vägrade Vänsterpartiets företrädare Malin Björk att stödja Europaparlamentets kritik mot den socialistiska regimen i Venezuela. Det är en regim som gått långt över demokratins gränser och som drivit sitt land i katastrof och kaos. Ett land där människor i dag svälter ihjäl. I Sverige tvingas Vänsterpartiet fortfarande att ta avstånd från ungdomsgrupper som idealiserar det politiska våldet och ägnar sig åt det. Det var endast två år sedan flera medlemmar av Ung Vänster uteslöts ur partigemenskapen på grund av starka kopplingar till Revolutionära Fronten. Under förra året åtalades och dömdes dessutom en av Vänsterpartiets skånska riksdagsledamöter efter att ha medverkat i en olaglig aktion och visat ohörsamhet mot ordningsmakten.
Det är detta Vänsterpartiet firar i dag. En historia av planekonomins populistiska löften och hyllningar till fattigdom och förtryck. De sitter fast i en föreställningsvärld som gör dem blinda för demokratins och frihetens skiljelinjer mot det totalitära. Därför kan de i dag vare sig hantera att förhålla sig till Kuba eller Venezuela utan att det blir fel. Det är därför de stöder varje rörelse som lovar att underminera rättsstat och marknadsekonomi.
Stefan Löfven har anledning att fundera över sitt parlamentsunderlag. Vänsterpartiets förakt mot företagande och hat mot vinst har omvandlat den rödgröna regeringen till en kamporganisation mot företagande i välfärden liksom mot den välfärd som människor själva har valt. Det är helt i linje med Vänsterpartiets 100 års historia, men det borde inte vara en svensk regerings linje.