I sitt svar till mig visar Jonas Sjöstedt just den förvirring som har lett till att Europa har skjutit upp sina grundläggande problem för att istället försöka angripa symptomen. Enligt honom handlar allt nu om euron, från att det är euron som är Europas problem till att Greklands situation är ett problem bara för euron och de länder som har den gemensamma valutan. Så är det inte.
Den finansiella krisen har uppstått genom överkonsumtion, genom att för många länder har levt över sina tillgångar. Det är en politik som Jonas Sjöstedt och hans europeiska vänner får anses vara europamästare i.
Det finns ingen budget i något land, ej heller Sverige, där man inte krävt högre utgifter och det finns ingen gång som de offentliga finanserna har diskuterats utan att vänsterpartister och kommunister i Europas olika länder har vänt sig mot begränsningar av de regelverk som ska hålla utgiftsutveckling och underskott under kontroll.
Återkommande är detta en debatt man för om de svenska budgetreglerna och när vi i Europaparlamentet för några veckor sedan röstade för en ny starkare stabilitetspakt röstade den kommunistiska grupp som Vänsterpartiet tillhör nej, med det uttryckliga skälet att man inte accepterar regler som begränsar utvecklingen av underskott eftersom man varje givet läge vill kunna föreslå ökade utgifter oavsett om det finns inkomster eller ej. Befängt men sant. Och ansvarslöst.
Och det är just mot åtstramningarna och besparingarna som Sjöstedt vänder sig emot i sin replik. Men vem tänker han sig ska betala grekernas utgifter och växande skuldbörda om inget görs. Det framgår aldrig i Sjöstedts argumentering mot besparingar.
Det är grekiska regeringar, av alla partifärger, som har ansvaret för Greklands utveckling. Inte valutan. Att påstå något annat är att frigöra dem från sitt demokratiska ansvar. Hade Grekland haft drachmer hade krisen varit lika stor, på samma sätt som Lettland, Island och Storbritannien inte har haft mindre underskott för att de har egna valutor. Och det är de grekiska skulderna som oavsett euron drabbar en lång rad olika banker runt om i Europa.
Jag tycker inte att skattebetalarna, som Sjöstedt påstår, ska stå för ägarnas förluster utan att man ska tillämpa den modell som vi har utvecklat i Sverige. Men vi behöver banker som fungerar, även om så inte är fallet i Sjöstedts föreställningsvärld. Därför så måste man se till att medlemsstaterna skapar trovärdighet genom att rekapitalisera.
Men det mest anmärkningsvärda med Sjöstedts svar är att han inte uppehåller sig vid det som var min utgångspunkt, att vi nu måste skapa trovärdighet för europeisk ekonomi genom reformer som ger tillväxt och nya jobb. Det är inte så underligt eftersom de reformer det handlar om gäller att öppna upp EU till en gemensam marknad. Från tjänstesektor till de mer utvecklade formerna av vår kunskapsekonomi. Det vill inte Sjöstedt. Han tror mer på en ny EU-skatt på transaktioner, höjda skatter och ökade utgifter. Ja, lite av den politik som präglat Grekland och krisekonomiers ekonomiska politik. Sjöstedt är inte tomhänt. Han har mängder med förslag som leder till ökade underskott.
GUNNAR HÖKMARK (M)
vice ordförande i Europaparlamentets största partigrupp, EPP-gruppen, och föredragande i parlamentet för rapporten om Globalt ledarskap som röstas i veckan efter toppmötet.
Läs även Jonas Sjöstedts inlägg på SvD.se med tillhörande kommentarer.