Så förlorade världen en av dem som kan förändra den. Så många är de inte men de präglas av en energi och värme som ger andra kraft och glädje. Så var det med Per Unckel.
När vi nåddes av budet av att han gått bort var det svårt att tro, det är svårt att tro att sådana som han kan gå bort.
Den vitalitet som Per utstrålade gjorde det svårt att tänka sig att han inte skulle kunna övervinna även det hinder som sjukdomen innebar. Som han genom kraft, envishet och glädje övervunnit allt annat som stått i vägen för det som han i djupet av sitt hjärta och intellekt kände var fel.
Så var det alltid. Han hade läst, lärt sig och utvecklat argumenten. Inte för att övervinna något eller för att vinna över andra utan för vinna över sig själv. För att förstå och komma närmare både problem och lösning. Sådana är få, som både vet vad de vill och med barnslig förtjusning komplicerar och förvirrar. Som ifrågasätter den egna uppfattningen för att fullt ut kunna förstå den andre, eller allt annat som kunde vara skäl mot.
Per var ett exempel på hur respekten för den andre, för andras uppfattningar och för kunskap, kunde väcka sådan respekt och förståelse och till slut övertyga var och en av annan uppfattning. Kanske för att vi var och en insåg att han just därför kunde bli övertygad. Det var aldrig mer än rätt att vi själva skulle kunna bli övertygade.
Så var det ständigt. En energi som gav honom glädje inför minsta nyans av skilda uppfattningar, som gjorde det möjligt att gräva lite vidare i fakta och kunskaper och göra om allt igen. Ett nytt papper i maskinen. Men inte bara i det som var livets eller världens allvarliga fenomen utan också i personlig vänskap och i kamratskap. Per var en kamrat som man menar det i ordets ursprungliga betydelse och precis som i pojkböckernas äventyr. Ställde upp sida vid sida, stod bakom när det behövdes och gick fram och tog motgångarna när det krävdes.
Och så fortsatte det. En vänskap som omfattade det mesta. Nyfikenheten och ibland naiviteten. Förmågan att uppmuntra och stödja men också att skåla och fira. Och ett intresse för det lilla liksom det stora.
Det är svårt att tänka sig moderaternas framgångar från mitten av 1970-talet till idag utan Per Unckel. Analysen, värmen, respekten och en idealitet som förenades med glasklart intellekt. Aldrig färdiga lösningar och åsikter. Snarare en tidskrävande och ibland irriterande tänkarverkstad som på något sätt aldrig tog slut och kanske just därför var överlägsen.
Aldrig sviktade orken. Som ordförande i ungdomsförbundet tusentals program och texter. Som europeisk ungdomsordförande europé. Som riksdagsman genomtänkt nytänkande i det stora och i varje detalj. Som energisk Linje 1 general inför kärnkraftsfolkomröstningen. Som partisekreterare för ett snabbt växande parti. Som statsråd för dynamiska reformer. Som gruppledare i ett parti i motvind för konsekvens och långsiktig framgång. Som generalsekreterare för Nordiska rådet en Nordenvän. Som entreprenör i utbildning. Som landshövding blev plötsligt hela hans bakgrund till en framtidsvision för allt från kunskapssamhälle till skärgård.
Och vilken outtröttlighet. Till familjen. Titti. Carl-Gustav. Nils. Hus. Hem. Reparationer. Renoveringar. Allt. Helt och aldrig delt. Ibland över en helg. Ibland lite väl sent en fredagskväll. Men så mycket värme och glädje. Så många skratt och så roligt vi hade. Vilket äventyr att få vara med i kölvattnet där varje ny tanke var så trygg eftersom den var genomtänkt och klok. I det stora och i nästan varje detalj. Men aldrig fullständigt. Alltid så vi andra kunde tillägga och dra ifrån. Så vi var med och kunde styra lite grann. Aldrig i tempot men lite när det gällde riktning och utformning.
Så intresserad. Av varje detalj. Och av det nya. Upptäckterna. Ibland lite naivt som om det var nytt. Men alltid helheten och klokheten.
Han var en del av oss. Och vi var en del av den värld han skapade. Och vi fick vara med och känna att vi också förändrade världen. Men till slut orkade inte ens han. Men det nya han lät oss upptäcka finns där. Och glädjen och skratten har vi kvar. Och kamratskapet och vänskapen. Till Titti och till en ny generation uncklar.