Så har då riksdagen valt talman och vice talmän. Och socialdemokraterna har relativiserat demokratins värden till partipolitisk färg.
När det gäller talman har det sedan decennier funnits två olika principer för hur valet ska gå till. Socialdemokraterna har förespråkat att det ska vara en socialdemokrat, oavsett hur majoritetsförhållanden ser ut, mest därför att de anser att socialdemokrater har en större rätt att styra landet än vad andra har. Denna uppfattning att det ska vara en socialdemokrat har de legitimerat med att de är det största partiet. Nu är det så att riksdagen inte är definierad av sina partigrupper utan består av sina ledamöter. De bör självfallet välja den talman de föredrar, inte den talman som socialdemokraterna anser att de ska föredra. Socialdemokraternas uppfattning om att det största partiet, inte majoriteten, ska utse talman är för parlamentariska sammanhang unik och de skulle förmodligen komma till den uppfattningen så snart de inte längre är störst.
Alliansen och de borgerliga har å sin sida hävdat att en majoritetsgruppering ska utse talman. Det innebär att man har accepterat socialdemokratiska talmän när dessa företrätt en gruppering som varit i majoritet, men däremot nominerat talman när den socialdemokratiska grupperingen inte är i majoritet. Socialdemokraterna har å sin sida aldrig accepterat någon annan än en socialdemokrat, oavsett riksdagens sammansättning. Någon praxis vad gäller valet av talman har därför aldrig funnits trots att många, framförallt socialdemokraterna som menat att deras uppfattning är praxis, har hävdat att en sådan finns. Även bland media har det funnits en förvånansvärt okritisk inställning till att acceptera socialdemokraternas ensidiga praxis som en praxis som binder alla.
Men nu blev det en majoritet som bestämde vem som skulle vara talman och inte den socialdemokratiska uppfattningen att det ska vara en socialdemokrat. Många är omskakade av detta och att samtliga riksdagens ledamöter röstade. Det faktum att Sverigedemokraterna röstade med majoriteten tas av dem som ett utslag för att främlingsfientlighet, rasism och extremism nu har tagit över Sverige. Det är milt sagt en obegåvad uppfattning.
Alliansens politik förändras inte ett smack på grund av att Sverigedemokraterna har gett dess talmanskandidat sitt stöd, lika lite som socialdemokraterna blev ett främlingsfientligt parti för att man fick sverigedemokraternas stöd för att försvåra för utländska arbetstagare att ta jobb i Sverige, eller genom alla andra omröstningar de vunnit genom Sverigedemokraternas stöd. Den socialdemokratiska hetsen i syfte att beskriva sina motståndare som influerade av rasism, fascism och främlingsfientlighet öppnar dörrar för en debatt som är ovärdig det svenska samhället och det ansvar som politiker har gentemot sina väljare. Den bild de nu sätter svartmålar Sverige på ett sätt som saknar varje grund. De skadar vårt land.
När det gäller de vice talmännen har det till skillnad från talmansposten funnits en av alla accepterad praxis. Storleksordningen på partigrupp har avgjort de vice talmännens fördelning. Det var därför Björn Söder blev vald 2014. Inte för att han hade något politiskt stöd förutom från Sd utan för att det var den ordning som gällde.
Nu har Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet gjort ett politiskt val för att bryta den ordning som varit praxis. De har valt en person som gick med i Vänsterpartiet under 1970-talet. En tid då Vänsterpartiet ohämmat och med stolthet hyllade några av världens mest brutala diktaturer. Regimer som tog livet av sina medborgare genom avrättningar, deportationer och inhumana fängelsestraff liksom genom att skjuta dem om de försökte fly gratulerades till sina framgångar av det parti som nu fått utse vice talman, en person som gick med på grund av deras uppfattningar för att hon stödde dess syn på demokrati och frihet, det vill säga föraktet för demokrati och frihet liksom för människors rätt till sina liv oavsett politisk uppfattning eller statens misstycke om dem.
Vänsterpartiet har sedan dess fullföljt denna politiska linje med hyllningstelegram bara några månader innan muren föll till den vidriga Honeckerregimen i Östtyskland, och många fler telegram. De slutade sända sina hyllningar först när adressaten upphört. De står för samma politik att ägandet ska upphävas, de delar Moskvas desinformationsyn på säkerheten i Europa och de har hyllat den venezuelanska regimens politik ända in i katastrofen och det brutala förtrycket. Först när det blivit uppenbart för världen vad den hyllade politiken har inneburit har de börjat tona ner hyllningarna.
Från andra världskriget, då man stödde både Hitler och Stalin, till det kalla kriget då man stödde Stalin och den fortsatta diktaturen till synen på diktaturerna i den tredje världen vänsterpartiets lojalitet varit med förtryckarna.
De som anser att detta är något man inte ska ta på allvar eller haka upp sig på relativiserar demokratin som grundläggande värde och de glömmer kommunismens miljontals offer. De som valde henne Vänsterpartiets företrädare istället för den nuvarande ordningen har inte gjort någon insats för demokratin. De har bara avslöjat att de relativiserar demokratins värden till partipolitikens färger.