Norrköpings Tidningar publicerad den 28 augusti 2022
Veckorna innan den ryska invasionen genomförde Ryssland en regelrätt Anschluss av Belarus
som idag är, i all praktisk bemärkelse, är en del av ryskt territorium för krigföring och ett hot
mot andra länder. Det gäller inte minst Polen och Litauen som båda omgärdar den ryska
enklaven Kaliningrad vid Östersjön.
I en annan del av världen ser vi hur Kina efter den fullständiga elimineringen av Hongkongs
självständighet nu blickar allt mer aggressivt på Taiwan. Den krigiska aggression vi nu ser
ske mot Taiwan kan, om den omsätts i någon form av väpnad handling mot Taiwan, ge
svallvågor in i den globala ekonomin. Kina må ligga långt bort men kinesisk påverkanspolitik
och kinesiska krav finns i dag över hela världen och påverkar även Sverige.
Lägg till detta Irans aggressivitet mot andra länder i Mellanöstern och det pågående kriget i
Syrien sett i en värld som inte bara är orolig eller oförutsebar utan som är direkt hotfull med
hot som på olika sätt redan i dag omsätts i handling.
Det är mot denna bakgrund välkommet att Sverige till slut ansökte om medlemskap i Nato,
men i grunden oförlåtligt att det dröjde först till klockan kvart över tolv med konsekvensen att
vi idag bara är ett ansökande och inbjudet land, inte fullvärdig medlem. Hade vi idag varit
medlemmar hade vi varit inbäddade i den säkerhet som gemensam försvarsplanering ger. Nu
har vi ett antal länders inofficiella säkerhetsgarantier, vilket är viktigt nog, men det är inte
tillräckligt.
För att reparera dessa decennier av verklighetsflykt krävs nu tre saker:
För det första måste vi göra det vi själva kan genom att stärka det svenska försvaret så snabbt
som det är möjligt. Vi bör omgående uppnå en anslagsnivå till det svenska försvaret på två
procent av BNP. Det är nu det pågår ett krig i Europa och det är nu vi måste stärka svensk
säkerhet. Regeringens undanflykter att det inte är möjligt är med förlov sagt trams. Det är sant
att det tar lång tid att bygga upp nya förband men det tar inte lång tid att rusta befintliga
förband med den moderna utrustning de förutsätter. Det tar inte lång tid att inköpa nya och
moderna vapensystem och det tar inte långt tid att bygga upp den svenska beredskapen vad
gäller ammunition, övningar, flygtid och löner som behåller piloter och all den viktiga
personal som försvaret består av.
För det andra måste vi klargöra vårt fullständiga engagemang i det kommande Nato-
medlemskapet. Det gör vi genom att planera vidareför det svenska försvarets uppbyggnad, för
dess strategiska förmåga att verka över hela Östersjön och Nordkalotten liksom till stöd i våra
grannländer. Det kräver en regering som är helhjärtad för medlemskapet, inte en som är
kluven i en central och avgörande fråga för svensk säkerhet. Än mindre en regering vars
ledamöter tillhör partier vars företrädare hyllar terrorgrupper som hotar våra allierade.
För det tredje måste vi utveckla svensk ekonomi och säkerhet inom ramen för Europeiska
unionen med sikte på att stärka den transatlantiska länken inom alla de områden som krävs för
att den fria världen ska kunna stå enad mot auktoritära regimer som använder våra länders
öppenhet för att underminera vår säkerhet. Sverige bör vara ett land som går i täten för
Europas digitalisering där vi går hand i hand med USA för att säkra en öppen världsekonomi
och vi bör initiera ett försvarspolitiskt samarbete så att Natos europeiska ben kan stå starkt.
Vi lever i en tid där vi inte har råd att låta illusioner riskera vår säkerhet. Vi behöver en
säkerhetspolitik värd namnet som värnar frihet och demokrati tillsammans med svensk
säkerhet.
Gunnar Hökmark