Så närmar vi oss slutet på en nationaldag. Många funderar på vad man firar, och varför, eller om det inte rent av är fel. Många vill att nationaldagsfirandet stämma med sina egna politiska idéer och andra vill tolka in ett firande som står i motsats till det svenska samhällets goda värderingar.
Om man funderar på om man ska vara stolt eller ej över sitt land och det samhälle man lever i är frågan redan besvarad. För den som vill komplicera allt finns inte mycket att fira. För oss andra finns mycket.
Vi är är ett samhälle och ett land som är ett resultat av århundradens utveckling av sociala, ekonomiska och politiska förutsättningar. Vi kan inte isolera eller föra bort de delar av vår historia som vi inte finner svara mot det moderna samhällets värderingar. Det viktiga är inte vad vi var utan vad vi blev genom det som var.
Vikingarna var burdusa, för att uttrycka det milt. De var inte inlästa på dagens sociala vetenskaper men de levde i sin tid och i sin tids förutsättningar.
Vi som lever i dag har ingen anledning att känna stolthet över att de på något sätt hann med att grunda Ryssland, med centrum i Novgorod, invadera England och Irland, beskatta engelsmännen, låt vara med Danegälden, danskt, men några av oss idag svenskars förfäder var där, upptäcka Island, Grönland och vara de första att finna Amerika, förutom att de var på Sicilien, Rhodos och bildade ett elitgarde hos den tidens störste makthavare i den värld som var då, kejsaren för det romerska riket i öster, med sin huvudstad i Konstantinopel.
Men vi har heller ingen anledning att ta avstånd från dem för deras brutaliteter och rövartåg för det var en del av den tiden, som kom att forma våra samhällen och vårt land. Och det var tämligen jämställt och jämlikt. Det var om inte annat en förutsättning för att allt skulle fungera när den manliga delen av befolkningen var på resa i världen samtidigt som vi var så få så vi inte kunde låtsas att vi var många som skulle styras av en feodal struktur.
Och så motsättningarna mellan de gamla resterna av Kalmarunionen, de danska kungarna och de svenska riksföreståndarna, Gustav Vasa och intåget i Stockholm. Så formades Sverige som en stat med centralmakt. Det var våld och det var makt och det var grymheter. Så var den tiden. Det var makten som gav rätten. Men även så formades något som blev Sverige. Ett land som hade börjat byggas med lag för land ska med lag byggas
En brytning med den katolska kyrkan på grund av politiska skäl men också en underliggande vilja till reformation mot det som betraktades som mystik och trolleri, vi skulle i dag säga att en rationalitet och modernitet bröt fram i revolt mot en kyrka som överordnade religionen samhället utan några rationella grunder. Och det formade vårt land. En riksdag och en makt som kunde kontrolleras. Tanken på att alla skulle vara representerade, även om tanken på alla gällde den manliga befolkningen.
Och så stormaktstiden. Bergsmännen. Förmågan att smida stål och viljan att exportera och handla med andra länder. Vår makt i Europa, om vi ska kalla det vår makt, som visade att en liten nation kunde vara stor. Med organisation och rationalitet liksom med nytänkande och militära innovationer. Så formades vårt land. Kvinnorna som skötte gårdarna när männen stupade eller överlevde i krigens Europa. Karolinerna som kämpade för kung och fosterland i olika delar av Europa, som läste och blev borta länge. Kvinnorna som skötte gårdar och samhällen liksom de framväxande industrierna. Inte så att det var det normala eller satte en ny norm och så formades vi vidare.
Och som en spegelbild av detta framväxten av en frihetstid, inspirerad av strömningarna i Europa. En aristokrati och ett borgerskap som mer och mer förlitar sig på meritokrati och social rörlighet än i många andra länder, och som inspireras av tidens politiska och filosofiska strömningar.
Prästen Anders Chydenius, som sitter i riksdagen, i prästerskapets stånd, som representant för svenska Österbotten, som skrev om den Nationella Vinsten tio år före Adam Smiths Nationernas välstånd. Och som var med om att driva igenom offentlighetsprincipen, och tryckfriheten, som ett led i att hålla kontroll på den politiska makten, som framförallt var kungamakten. Det var ett samhälle som inte hade överlevt många genusanalytiker av idag, eller granskningar av Kaliber eller vad det kan vara. Men det var rätt framgångsrikt. Och formade hur vi blev.
Och så det hårda arbetet. Fattigdomen. Den begynnande industrialiseringen med valloner i spetsen. Och skottar, tyskar och engelsmän som affärsmän liksom även holländare. I Stockholm i några fall och i andra fall Göteborg. Hamnarna och sjöfarten på väg ut. Där världen låg. Det hårda arbetet för både män och kvinnor. Så formades vårt samhälle. I ordning och reda framtvingad av årstiderna och av mörkret och kylan, i arbetet för välstånd som övervann fattigdom för att det nya fick ta plats på bekostnad av det gamla.
Reformerna av näringsliv och företagande som bryter väg för en ny tid. Skiftesreformerna som förmodligen är den största strukturreformen någonsin av en basindustri, som bröt upp det gamla bysamhällets de facto kolchoser, och en förtryckande sociala struktur, för en ny tids privata företagande i jordbruk och en social rörlighet som gav oss ett nytt samhälle med de kapitalöverskott och investeringar som det växande jordbruket gjorde möjligt, tack vare frihandel och sjöfart. Och järnvägar som förenade landet.
Export och import och världen nära inpå. Folkskolan som sa att individens kunskap kunde lyfta samhället, och som gav flickor och pojkar utbildning. Kanske inte med dagens pedagogik eller kunskapsprioriteringar, inte så vidare jämställt med ändå så jämställt att humaninvesteringen gällde både flickorna och pojkarna.
Och så liberaliseringarna och den snabbt framväxande industrialiseringen nära länkad till den marknadsekonomiska reformvågen. Den sociala rörligheten på nytt och de stora internationella företagen som band samman landet, bland annat med hjälp av tågen och järnvägarna. Inte som i dag men det ledde till det som är i dag.
Öppenheten. Respekten för individen. Friheten och mångfalden. Rationaliteten. Toleransen. Mottagligheten för det nya och till omvärlden. Närheten till världen. Det lika värdet för oss alla. Naiviteten och ibland dumdrygheten men också framsyntheten och förnuftet. Ett samhälle som visat sig kunna ta emot det nya och de nya. Som accepterar nya idéer och ideal när de bevisar sin kraft och som bejakar förändringen. Som ibland överdriver förändringen men likväl på den grunden ligger bland de första i den digitala världens utveckling. Flickor och pojkar som har lika värde och ska ha lika möjligheter, även om verkligheten inte alltid når målen eller våra föreställningar men likväl. Öppenheten mot omvärlden som leder till handel, kunskaper och intresse för tankens äventyr istället för plundringarnas.
Inte så bra som vi tycker att allting ska vara men bättre än mycket annat och väldigt bra när det gäller. Nationaldagens firande handlar för mig inte om vilka vi är, i en nationalistisk överlägsenhet, utan om vad vi är i en nationell vilja att vara ännu lite mer. Vi har ett samhällsarv som beror på gångna tider, då ärat vårt namn flög över jorden. Det är inte stordåden då som gör oss stora i dag utan det stora är det vi som samhälle lärde oss och som gjorde att vi utvecklades. Vad vi är, är viktigare än vilka vi är. De många stegen och framförhållningen. Det är vad vi är som gett och ger oss vår styrka.