En morgon som har börjat med planeringen inför nästa Euronest parlamentariska församling. Den äger rum om två veckor i samband med Europaparlamentets möte i Strasbourg. Dit kommer då parlamentariker från fem av de sex parternländerna Ukraina, Moldavien, Armenien, Azerbadjan och Georgien. Vitryssland får tillsvidare på grund av frånvaron av demokrati och mänskliga fri- och rättigheter stanna hemma. Det innebär inte att de andra länderna är felfria.
I Ukraina ser vi nu en återmarsch från den utveckling som präglade den orangea revolutionen, i Azerbadjan är problemen många. Men ramverket skapar en process för att klargöra att det är demokratin som är förutsättningen för våra gemensamma strävanden och lägger också en grund för att attackera varje övergrepp.
I tidningarna ser vi i dag rapporter, bland annat baserade på Amnestys rapport från Syrien, över grova och vidriga våldsövergrepp mot barn, unga och vuxna. Och på nytt ser vi överraskningen och förvåningen över en diktaturs brutalitet och grymhet. Det är en förvåning som vi har sett vid varje fallande diktatur, som om det är då den blir grym och vidrig. Ibland undrar jag vad media trodde, vad politikiska företrädare tror och vad vi som enskilda medborgare tror om livet i en diktatur. Det är ett liv i händerna på människor som är beredda att mörda och eliminera andra människor. Det kan vara värt att tänka på i alla de kontakter som vi har med dagens diktaturer, även de om inte är på väg att falla. Det gäller i Mellersta Östern men också längre bort.
I Kina råder ingen respekt för mänskliga fri- och rättigheter. Det är inte dokumenten som man inte respekterar utan enskilda människors värdighet och rätt till sina egna liv. Avrättningar, fängelse och övergrepp som på den Himmelska fridens torg eller som vi har vet har skett i Tibet är även denna diktaturs vardag. Förväxla inte den ekonomiska utvecklingen med ekonomisk och politisk frihet. Den är i Kina liksom i varje annat land villkorad av makthavarnas vilja. Och där deras vilja tar slut finns det kompromisslösa våldet, hårdare ju mer utmanad makten är.
Nu stundar en diskussion om momsfrågor i ekonomiska utskottet och därefter ska jag leda arbetet i EPP-gruppen för ekonomisk politik med syfte att på EPP-kongressen i december lägga fast ett dokument för hur vi inte bara ska hantera krisen i dag utan reformera för att dra nytta av att vi är världens största ekonomi som bör ha som mål att också bli den mest konkurrenskraftiga. Det kommer kräva mer än att lovprisa dagens föreställningar om vad vi är och mer reformer än vad politiska ledare hitintills varit beredda till.