Hoppa till innehåll

Vad säger LO om Aftonbladets Stalinhyllningar?

Det får sägas vara unikt att i en seriös och stor svensk tidning i en redaktionell text läsa hyllningar till en av 1900-talets främsta massmördare och förtryckare. Att upprördheten inte är större beror dels på att Åsa Linderborg har mutat in ett utrymme för det politiska vansinnet, dels på att förmågan att urskilja att människovärde, demokrati och frihet faktiskt är överordnade en halvchic kulturvänsters förmenta antirasism och antifascism har försvagats.

Åsa Linderborg menar att det var Stalin som befriade Östeuropa och Auschwitz. Det är sant så till vida att Sovjetunionen vann kriget över Nazityskland på Östfronten samtidigt som de västliga allierade vann över Hitler på alla de andra fronterna. Ska man vara riktigt noga var det Churchills ståndaktighet och den amerikanska industriella och militära förmågan som vann andra världskriget. Stalin startade tillsammans med Hitler det krig som kastade Europa in i ett mörker av grymheter och civilisatoriskt förfall utan motstycke. Stalin var Hitlers allierade i att börja kriget, dela Europa och att reducera värdet av människoliv till noll.

Stalin startade krig och han förtryckte människor i en stenhård diktatur. Han befriade ingen, annat än möjligtvis från det ena förtrycket till det andra, från det ena fånglägret till nästa.

Det var som allierad till Hitler – genom den så kallade Molotov-Ribbentroppakten – han delade Östeuropa och lämnade fältet fritt fram för den tyska inmarsch i Polen som manifesterade andra världskrigets inledning. Därefter, från den dagen den första september 1939 rådde mörker i hela Europa fram till 1945, ett mörker som bestod till 1991 i den del Stalin fick. Det var först 2004 som Europa fullt ut återförenades, en återförening som dagens Stalinhyllare beklagar och vill återställa.

Redan innan andra världskriget hade Stalin lagt sin grund som massmördare. Ingen hade som han lyckats med att ta livet av så många ryssar, ukrainare och många andra som Stalin. Lenin hade grundlagt den politiska terrorn och tvingat fram massdödande av självägande bönder, företagare och människor som av något skäl inte var förenliga med sovjetsystemets skräckvälde.

Övergången till en centraliserad planekonomi förenades med deportationer av fängslanden av miljoner människor till koncentrations- och arbetsläger. Han skapade hungerkatastrofer åter tog miljoner människors liv. Han lät rensa undan människor inom ekonomi, industri, forskning, politik och inom militären som kunde misstänkas ha en agenda som inte var hans. När han tillsammans med Hitler startade andra världskriget hade han etablerat sig som 1900-talets stora massmördare, beundrad och respekterad av den andre massmördaren.

Det är nog väldigt få som hävdar att Stalin och Sovjetunionen kom in i krigets slutskede, som Linderborg hävdar i en uppföljande artikel präglad av Stalinhyllning. Tvärtom var han med om att driva fram det genom sin allians med Hitler och genom att låta stridsvagnarna rulla som en av Hitlers allierade.

Linderborg inleder den uppföljande artikeln med att förklara att det som var hennes huvudingång –att Putin inte var inbjuden till minneshögtiden i Auschwitz, vilket är sant men irrelevant eftersom ingen var det – bara är en bisak, eftersom hon fått fel i sitt påstående att Putin var särbehandlad. Men hon insisterar i att Polen och andra borde vara tacksamma för Stalins befrielse och att det var polackernas fel att man inte ville låta Stalins arméer tåga igenom landet före tyskarna kom. Inte ens Putin skulle i dag våga hävda denna historieförfalskning. Det är att reducera allt vad demokrati, frihet och mänsklig värdighet heter.

Hitlers inmarsch i Polen följdes planenligt av Stalins. Och redan 1940 beordrade Stalin massavrättningar av 22000 unga polacker i den så kallade Katyn-massakern. Det var för att utradera Polens försvarsförmåga, den polisiära strukturen och vad som kunde vara en hotande intelligentsia. Han mördade sina medtävlande om makten och alla dem som han misstänkte var medtävlande. Bara åren före andra världskrigets utbrott mördades närmare en miljon människor bara för att de var vanliga medborgare eller för att de tillhörde olika etniska minoriteter.

Åtta till tolv miljoner under och efter kriget deporterades till Gulag och arbetslägrens helvete från Estland, Lettland. Litauen, Ukraina, Vitryssland och Ryssland. Stalin drev fram avrättningar i en omfattning på 2 miljoner människor, och undertecknade själv långa listor av offer. I dag uppskattar historiker och forskare att Stalintiden kostade mellan 10 och uppemot 30 miljoner döda i hungerkatastrofer, utrensningar, avrättningar, deportationer och massmord.

Bara i den Röda Armé som Linderborg hyllar sköt NKVD – trupperna upp emot 160 000 soldater som tvekade att springa fram som kanonmat. Röda Armén var en slaktmaskin präglad av totalt förakt för människors liv.

Efter andra världskriget sänkte sig Stalins förtryck över halva Europa. Polen, Estland, Lettland, Litauen, Ungern, Tjeckoslovakien, Rumänien och Bulgarien blev delar av Stalins grymma diktatur.

Under rubriken ”Tacka Röda Armén för befrielsen” skriver Åsa Linderborg om Stalin och Röda Armén : ”De överlevande i Auschwitz delade knappast den i dag så populära uppfattningen om ”diktatorernas krig”. (Delar inte Linderborg att det var två totalitära diktatorer? Var Stalin kanske en Saudiarabisk prins?) De ansåg nog att ryssarna befriade dem och att Stalin var bra mycket bättre än Hitler.” Och hon fortsätter:

”I dagens russo­fobiska klimat (möjligtvis menar hon de reaktioner som möter rysk upprustning, ryska hot och rysk krigföring när Putin försöker återställa Stalins rike) är det opassande att påminna om att Sovjet räddade världen från nazismen. Att vi ska vara tacksamma att det var Röda armén och inte fascisterna som vann.”

Vi ska vara tacksamma för att Hitlertyskland besegrades men knappast för att Stalin vann. Sanningen är att det var Stalins och Hitlers gemensamma krig mot mänskligheten, de utförde sina folkmord och grymheter i en makaber tävlan och det var tyvärr deras gemensamma pakt som övervann frihet och demokrati i ytterligare 50 år.

Med vare sig Hitler eller Stalin vid makten fanns någon befrielse eller seger för mänsklig värdighet.

De deporterade och deras barn, de avrättades barn, de förföljdas släktingar och människorna i Central- och Östeuropa kan vittna om allt detta. De säger också något annat. Låt oss aldrig glömma totalitarismens offer. Precis som Förintelsens offer kan de vittna.

Det är en skandal och en allvarlig förlust för demokratins värden att Aftonbladet låter sin redaktion hylla en massmördare och förtryckare som en befriare. De hyllningar till diktaturens krafter jag trodde man bara kunde läsa i bruna och svarta tidningar fick vi nu läsa i en tidning som företräder den svenska arbetarrörelsen. Vad säger LO som ansvarar för tidningens redaktionella linje? Håller Karl-Petter Thorwaldsson med Aftonbladets Kulturredaktion och dess företrädare för tidningens linje om att Europa bör vara tacksamt för Stalins insatser och Röda Arméns framgångar?

Är Stalins massmord, totalitära förtryck, förnedring av människovärdet och hans militära övergrepp mot fria nationer  något vi ska känna tacksamhet för? Reducerar man demokratins värden reducerar man demokratin och banar i väg för nya tiders totalitära ideologier, oavsett vilken färg de har. Vad säger LO?