Plötsligt förändrades världen. Bland våra grannar växte en känsla av att nu var det nog, att det låg i deras händer att forma sin frihet. Så det gjorde de. I augusti 1989 tog de varandras händer från Vilnius i syd genom Riga till Tallinn i norr. I en kedja av protest, vilja och två miljoner människor. Förmodligen världens största manifestation för frihet och demokrati. I de små baltiska staterna.
Det var modigt för det var bakom den järnridå som i decennier hållit människor förtryckta, fattiga, fängslade, förvisade och i förlorade liv. Så länge att många i den fria världen hade tagit förtrycket som en självklar naturordning med sin egen legitimitet, som man inte fick invända emot. Och så länge att de, balterna, mycket väl kunde ha förlorat hoppet om att en annan framtid var möjlig. Men det hade de inte gjort.
Plötsligt brast fördämningarna. Redan 1988, för 25 år sedan, bildades Självständighetspartiet i Estland.” Istället för nuvarande ”Och så bildades för 25 år sedan i Estland Självständighetspartiet. Det första icke-kommunistiska partiet i Sovjetunionen.
Det var modigt, för det förnekade legitimiteten i den makt som kommunistpartiet och Sovjetunionen stod för. Och det var modigt för det innebar en risk som alla kände till: deportering, fängelse eller avrättning. Så hade det varit, så var det och så kunde det förbli. Att organisera ett politiskt parti i en diktatur som inte tillät fria val och fria ord krävde stort civilkurage.
När jag året efter talade på Självständighetspartiets kongress i Tartu var det fortfarande i en diktatur. När jag nu på lördag talar på jubileet i konserthuset i Tallinn är det ett fritt samhälle, ett annat land, ett annat samhälle och ett annat Europa.
Det kan synas vara en lång tid. 25 år. Men. Då en planekonomi. Nu en dynamisk marknadsekonomi. Då en del av Warszawapakten, med soldater tränade för krig mot Sverige. Nu i det Nato som Sverige är partner till. Då Sovjetunionen med totalitär diktatur. Nu självständig och fri demokrati i Europa. Då fattigare än en kusin från landet. Nu medlem i eurozonen, som stabil marknadsekonomi. Nu är den gamla staden som ny, och de då nya husen som redan var grått förfallna har lämnat plats för den nya tidens arkitektur. I det lilla och det stora ses mirakel av förändring.
Idéer om framtiden förändrar nuet. Det gäller nu lika mycket som då. Att vi har en idé som kan förändra. Ett Europa som är öppet, som tolererar och tillåter, som bejakar individer genom respekt och frihet, som älskar mångfald inom ekonomi liksom kultur, som inte viker från kraven på demokrati, som är företagandets centrum i världen och som leder forskningen och som värnar mänskliga fri- och rättigheter genom ledarskap och makt. Som förändrar världen genom att göra mänsklig värdighet till det normala.
Det var där i Estland de lärde oss vad demokrati och samhälle egentligen handlar om. För 25 år sedan. Den lärdomen gäller också framtiden.
Gunnar Hökmark är vice ordförande i Europaparlamentets största partigrupp EPP och tog 1990 initiativet till Måndagsrörelsen för stöd till balterna.