Ser precis att Vaclav Havel har avlidit. Han var för det Sovjetockuperade Tjeckoslovakien en motsvarighet till Nelson Mandela. En företrädare för det civila samhället som inte ville något annat än att värna om mänsklig integritet, medborgares rätt och det civila samhällets många värden.
Just därför kom han att betyda så mycket för sitt samhälles förändring, från den kommunistiska tiden under Sovjet över uppdelningen av landet till Tjeckien och Slovakien och till Tjeckiens del i det nya europeiska samhälle som var hans hemvist. Och därför kunde han också göra sig till tolk för det civila samhällets krav på värdighet, som han skrev i ett brev till kommunistpartiets generalsekreterare och landets diktator 1975:
”vad händer med människorna och folket i ett system som bygger på rädsla och apati, som driver människan in i det rent materiella livets hålor och erbjuder henne hyckleriet som viktigaste princip vid hennes kommunikation med samhället.”
Det var inte till diktatorn de raderna skrevs utan till alla dem som ville ha sin mänskliga värdighet åter genom att få leva i ett fritt och öppet samhälle.
Och som han i samma brev noterade, med budskap lika mycket till vår tid och de som försonar sig med diktaturers logik:
”De som uppriktigt tror på allt vad den officiella propagandan säger och oegennyttigt stöder regeringsmakten är i dag färre än någonsin förr. I gengäld blir hycklarna allt fler – på sätt och vis tvingas egentligen varenda medborgare att vara hycklare.”
Det är den vikande diktaturens logik, så som vi såg den i Central- och Östeuropa i slutet av 1980-talet och så som vi ser det i dagens arabvärld. När allt färre tror på diktaturen tvingas allt fler vara hycklare eller göra något åt sin egen värdighet.
Brevet till Husak kom att bli en startpunkt för det som sedan blev Charta 77, en förföljd organisation av medborgare som ville mänsklig värdighet och sanning. Och drygt 12 år senare efter det föll den regim som få trodde skulle kunna falla. I dag rättar vi sakta in oss efter att Prag ligger väster om Stockholm. Ett Tjeckien som är fritt binds inte av den politiska geografin att framstå som östligt. Det är en frihet Havel vann åt sina medmänniskor.