Malin Björk hävdar att den ekonomiska krisen i södra Europa beror på EU. Därför att hon ogillar att vi har ett öppet Europa och öppna gränser. Vänsterpartister har aldrig gillat detta och lika lite gillar de den personliga frihet som Europeiska unionen har gett människor.
Det innebär inte att besluten vare sig inom EU eller inom olika medlemsstater blir bra bara för att EU är något som är bra. Så är det med demokratin. Den är en garant för att alla får vara med att om att fatta besluten men den är inte en garant för besluten. Det är inte demokratin vi ska klandra när vi ogillar besluten eller när ekonomin går dåligt utan dem som fattar besluten.
Men Malin Björk vill hävda att det är det faktum att vi har ett öppet Europa, öppna marknader och en gemensam demokrati som är skälet till varför länderna i södra Europa under mer än ett årtionde levde över sina tillgångar med ökade skulder och vikande konkurrenskraft som konsekvens och i slutändan arbetslöshet och omfattande sociala kostnader.
Genom att skylla på EU fritar hon dem som förde politiken från ansvaret. De som hävdade att ökade utgifter alltid kan ursäktas, att ökade utgifter ger tillväxt och jobb och att man kan utveckla välfärden genom att hindra och byråkratisera företagande och samtidigt höja bidragen även om man inte har råd med det.
Den utgiftspolitiken präglade under lång tid Grekland, Italien, Spanien och Portugal liksom Storbritannien och alla försökte de lösa krisen genom att öka underskotten och låtsas som inget även när ingen längre ville eller kunde låna pengar. De sköt de marknadsekonomiska reformerna framför sig och bevarade byråkratin och monopolen.
Vi känner alla igen den ekonomiska politik som detta innebär. De agerade, oberoende av partifärg, som om de förläst sig på Vänsterpartiets ekonomiska politik med ökade utgifter, ökade underskott, höjda skatter och offentliga monopol.
Malin Björk förklarar inte varför länder som förde en annan politik än den som hon faktiskt fortfarande försvarar klarade krisen bättre. Sverige som har högst arbetskraftsdeltagande och näst högst sysselsättningsgrad, Tyskland som har sjunkande arbetslöshet tack vare eurons stabilitet för ett exportland. Estland och Lettland. Storbritannien som har vänt utgiftspolitiken till reformpolitik och nu har tillväxt och sjunkande arbetslöshet. Spanien och Portugal som nu med ny politik gradvis åter får tillväxt trots den omfattande arbetslöshet och skuldbörda man ärvde av vänstern.
Överallt där man gjort tvärtemot den politik Björk driver har man lyckats hantera arbetslöshet och tillväxt bättre än i de länder där man följt vänsterns politiska recept. Det är självklart att hon vill skylla på EU och inte på den förda utgiftspolitiken. Om hon inte hade EU att skylla på blir det än mer uppenbart att det är de som förde den ansvarslösa utgifts- och underskottspolitiken bär ansvaret.
De som beslutade om ökade utgifter när man inte hade inkomster nog, de som reglerade och monopoliserade när man förlorade konkurrenskraft, de som höjde skatterna på företagande, investeringar och jobb. De bär det ansvar som Björk istället vill lägga på EU.
I de länder där man trodde att ökade utgifter och underskott skulle lösa problemet med de för stora underskotten och de skenande räntorna kom arbetslösheten och de sociala problemen tillsammans med riskerna för en statsfinansiell katastrof. Nu inser de flesta att det var ansvarslöst. Det är bara det att vänstern runt om i Europa gör ansvarslösheten till sin ideologi. Sanningen är att verkligheten har underkänt utgiftspolitiken. Ändå vill de driva den än en gång. I Sverige liksom i hela EU. Det finns som tur är en bättre väg.
Gunnar Hökmark, ledamot av Europaparlamentet och Moderaternas förstanamn vid årets Europaval