Den hord av sociala turister Göran Persson hävdade skulle komma till Sverige efter 2004 års EU-utvidgning tycks ha ställt in sin invasion. De bidragssökande östeuropéerna lyser med sin frånvaro. Få människor i de nya medlemsländerna har ambitionen att leva på svensk välfärd, de är fullt sysselsatta med att arbeta och bygga välstånd.
EU-kommissionen har levererat en rapport som beskriver utvidgningens ekonomiska konsekvenser. Den är kanske ett av de viktigaste boksluten över europeisk ekonomi som vi har sett. Den visar att de nya medlemsländerna gör bra ifrån sig ekonomiskt och att den migration av arbetskraft som skett uteslutande har varit av godo.
I samband med utvidgningen införde flertalet gamla EU-medlemmar övergångsregler för arbetskraft. Undantag gjordes från den fria rörligheten, en av de mest grundläggande rättigheter det europeiska samarbetet gett oss.
Irland, Storbritannien och Sverige valde emellertid att behandla människor från de nya medlemsländerna som fullvärdiga EU-medborgare. De svenska socialdemokraterna, påhejade av LO, försökte införa övergångsregler, men riksdagen var av annan mening. EU-kommissionens statistik visar att socialdemokraterna hade fel, det kom inga välfärdsturister till Sverige och tyvärr kom inte heller särskilt många människor för att arbeta.
Polen är det största av EU:s nya medlemsländer. Under Polens första år som medlem sökte sig 12000 polacker till Sverige för att arbeta, 40000 valde att åka till Storbritannien och ytterligare 10 000 till lilla Irland. Räknar man in arbetskraft från samtliga nya medlemsländer registrerades för Storbritanniens del 350000 under de tjugo första månaderna efter utvidgningen och för Irlands del 140000. Få valde Sverige och förklaringen är att Sverige inte är ett särskilt attraktivt land att arbeta i. Inte i något annat land är skatterna på arbete så höga som i Sverige.
De tre länder som inte införde undantag från den fria rörligheten för arbetskraft har haft högre ekonomisk tillväxt än flertalet andra gamla medlemsländer i EU. Arbetskraftsinvandring leder inte till konkurrens om existerande jobb, den skapar nya arbetstillfällen.
Människor från de nya medlemsländerna har etablerat sig i branscher där det finns brist på arbetskraft. Dessutom har EU-medlemskapet gjort det möjligt för dem som jobbat svart att arbeta legalt.
EU-kommissionens rapport visar därtill att utvidgningen i sig gjort hela den europeiska ekonomin mer dynamisk. Flera av de länder som kom med 2004 har en tillväxt som överträffar de gamla medlemsländernas.
Från 1997, när förhandlingarna om EU-medlemskap inleddes, fram till 2005 hade exempelvis Estland en genomsnittlig årlig tillväxt i ekonomin på 6,8 procent, Lettland 7,1 procent och Litauen 6,1 procent. Till och med de länder som var sämst i samlingen kunde överträffa eller mäta sig med Sveriges 2,9 procent.
De nya ländernas export till oss har ökat men vår export till dem har också ökat, och vi har fortfarande ett överskott i vår handel med dem. Det innebär att vi som konsumenter fått lägre priser och företagen bättre konkurrenskraft med hjälp av importen samtidigt som den växande exporten har gett fler arbetstillfällen i Sverige.
Rumänien och Bulgarien är näst i tur för medlemskap. Nyligen meddelade EU-kommissionen att länderna är redo, förutsatt att några återstående reformer genomförs. Det finns idag ett allmänt motstånd mot en fortsatt utvidgning och dessa länder har sina problem, men det vore fel att utgå ifrån att de inte skulle kunna tillföra lika mycket som andra nya medlemmar. Vi skall självfallet ställa stora krav, men utvidgningen har varit en gigantisk framgång som har medfört en historiskt höjd levnadsstandard.
Det är svårt att hitta några förlorare på EU-utvidgningen. Det skulle i så fall vara de olyckskorpar som varnade för massinvandring, utslagning av jobb och social turism. De står idag rätt avslöjade. Det vi fått är tillväxt och dynamik.
GUNNAR HÖKMARK