Om det politiska ledarskapet undviker att tala om hoten mot våra grundläggande samhällsförutsättningar, de som ger oss stabilitet, trygghet och säkerhet i en osäker värld, öppnar man upp för en populism som bortser från att de hot vi i dag möter kräver samarbete och gemensamma beslut för att vi ska kunna hantera dem.
Ryssland har under den senaste 15-årsperioden genomfört en upprustning med de tydliga syftena att kunna påtvinga andra sin vilja, så som vi ser i annekteringen av Krim och kriget i Ukraina. Utan EU skulle vi ha vare sig en sanktionspolitik mot Ryssland eller en förmåga att värna de baltiska staternas ekonomiska och politiska självständighet. De hade inte kunnat ha den utveckling de haft de senaste 20 åren. De hade i någon form varit ryska lydriken, så som Vitryssland är, så som Putin vill göra Ukraina till eller bästa fall så som Hong Kong i dag är under kinesiskt styre.
Utan EU skulle vi vara splittrade i kampen mot terrorism, vi skulle inte ha en gemensam marknad med den handel och utveckling vi har där, vi skulle inte ha den fria rörligheten, inte konkurrensen inom flyg, telekom och transporter som har gjort allt väldigt mycket billigare och gett möjligheter till europeiskt ledarskap. Vi skulle inte ha ett demokratiskt ramverk som lägger grunden för fredlig samverkan och demokratiska rättsstater. Varje land skulle för sig tvingas möta flyktingvågor som sannerligen inte beror på EU utan på världen runtom oss. Vi skulle inte ha en gemensam möjlighet att bidra till stabilitet i vår omvärld, där vi ser ett sönderfall av stater i Mellanöstern med en lång rad hot mot Europa som följd.
EU är inget utrikesfenomen utan en del av det svenska samhället och ger svensk politik större förutsättningar än vi annars hade haft. Men frånvaron av ett politiskt ledarskap som står upp för detta i den dagliga debatten skapar utrymme för populism och myter.
Ibland är det myten om att EU bestämmer över Sverige. Så är det inte. Inom EU bestämmer vi gemensamt om de frågor som varje medlemsstat har önskat att EU ska besluta över. Vi påverkar beslut och vi påverkas av beslut, precis som i kommuner, landsting och i Sveriges riksdag.
Nära förknippad med den myten är att det blir bättre om vi bestämmer själv och att det blivit dumt och ansvarslöst för att EU bestämmer. Så är det inte. Varje demokratiskt beslut har sina motståndare och sina svagheter. Om Sveriges riksdag skulle bestämma över allt som vi idag gemensamt beslutar om för den inre marknaden skulle det självfallet inte bli mindre regleringar i Sverige.
Tron på att en rödgrön regering skulle avreglera och avbyråkratisera är naiv. Det gäller nog även andra regeringar. Faktum är att vi i Europa skulle få 28 nationella regleringar utan EU. Eftersom svenska företag inte kan producera 28 olika produkter skulle de största länderna bestämma hur dammsugarna, eller vad det skulle vara skulle se ut.
Den stora förändringen är allt vi inte skulle kunna besluta om. Klimatpolitik. Grannskapspolitik. Miljö. Fiskepolitik. Rysslandspolitik. Finansmarknader. Handelspolitik. Den inre marknaden, för vi skulle inte ha någon.
Det är klart att EU lika lite som någon annan politisk institution fattar beslut som löser alla problem, eller som är perfekta. Jag sitter i Europaparlamentet för att jag är missnöjd med mycket och vill förändra än mer. Men vi skulle inte kunna förändra något av det som rör oss gemensamt om vi inte hade EU. Att inte kunna fatta beslut är långt sämre än att inte ha gemensamma förutsättningar att möta svåra tider. Vi får hoppas britterna tänker på det på torsdag.
Gunnar Hökmark
Europaparlamentariker (M)