Nyhetsbrevet Fri Ekonomi 2001-07-31
Kära läsare,
I detta brev lite om Anders Österling och tidens hälsningar till rummet, globaliseringsdebatten och ärkebiskopen, den ekonomiska utvecklingen och de krav den ställer på en ny borgerlig regering 2002 samt om 10-årsjubileum på Norrmalmstorg den 27/8 för att fria de baltiska ländernas självständighet och erkännande som suveräna stater.
== Tiden byter hälsningar med rummet ==
Sommarlandskapet och den tid för tankar som sommaren i bästa fall ger påminner om hur tid och rum ständigt möts i nygamla former. Så är det i trakten av Sandhammaren på Skånes sydöstra spets av Österlen där jag skriver detta. Anders Österling uttrycker det så här i sin dikt om Ale Stenar någon kilometer här ifrån:
En brigg på väg till Skagerak och Dover
i brisigt fjärran glider tyst om knuten
av närmsta sten, och medan platsen sover
har seglaren tillryggalagt minuten.
I detta skådespel
vet ingen, vilken del
som just förflyter eller är förfluten.
Vardagen ger ständigt påminnelser om hur geografin har påverkat ekonomi och samhälle samtidigt som ekonomi och samhälle påverkat den geografi som ger oss de förutsättningar som formar eller åtminstone påverkar våra liv.
Kring Sandhammaren, där Sverige svänger, genar skepp och farkoster av olika slag även i dag för att så nära kusten som möjligt styra in eller ut ur Östersjön. Så har det alltid varit kring denna spets av Sverige ut i Östersjön. På himlen syns flygplanen flyga mot sina många olika destinationer och ute till havs stävar passagerarskepp, containerfartyg och färjor ut och in ur Östersjön. Precis som Österling fångar det:
Kring skepp och gravskepp glittrar böljeskummet
mångtusenårigt och mångtusenmila,
och tiden byter hälsningar med rummet…
Så är det och så har det varit under århundradens lopp. Här på Sandhammaren förliste på sandgrunden långt ut till havs fartyg som gick alltför nära kusten. Så finns här också en fyr, byggd för att varna och en gammal nedlagd räddningsstation med en stor roddbåt, raketer för att nå ut till de nödlidande och vagnar för att snabbt frakta ner båten till havet.
För bygdens folk var havet en tillgång inte bara på grund av fiske och ålafänge utan också för det gods som flöt i land när skepp förliste. Och ibland var det inte hjältemodig räddning som mötte de sjöfarande som var i nöd utan istället eldar som satts för att vilseleda . Det var heller inte alltid som de som ilade till havet för att möta de skeppsbrutna gjorde det för att rädda deras liv. Ibland var det tvärtom, om vi går tillbaka i tiderna.
Havet satte sin prägel på livet för alla dem som bodde i dess närhet. Bönderna som hade ålalotter som en del av sina marker, torpare som drygade ut vardagen med fiske, hantverk eller där möjligheten att gå till sjöss var en ytterligare försörjningsmöjlighet. De små fiskelägena och hamnarna.
Brantevik några mil längre norrut mot Simrishamn var vid förra sekelskiftet Sveriges största hamn för registrerade linjefartyg, Skillinge bara någon mil längre bort övertog dess roll in på 1900-talet vilket Sjöfartsmuséet minner om. Kaptenshusen längs gatorna och hamnarna minner om tider då välfärd inte bara skapades genom jordbruk utan genom entreprenörskap och oräddhet att besegla de stora haven. Tiden byter hälsningar med rummet.
Här i dessa små samhällen fanns i den tidens vardag länkar ut i en värld som var okänd eller åtminstone något mycket främmande samhällen bara några mil längre in i landet. Dover, St Petersburg, Riga och Calais var lika vanliga destinationer som Östhammar, Malmö och Helsingborg medan Borrby, Hagestad och Ingelstad bara några mil ifrån var en annan värld.
I dag är Skillinge, Brantevik och Sandhammaren fridsamma idyller som blommar upp sommartid men som har sitt eget liv och sin egen identitet som ett arv från sin historia. Det som tidigare var en internationell handel som begränsades till vissa yrken och vissa orter har nu blivit en vardag i den moderna människans liv.
Men även bondelivet och lantbruket av idag bär sin prägel av förändringarna från tidigare sekel. I början på 1800-talet genomfördes enskiftet. En mängd små olika lotter lades ihop till stora tegar och åkrar. Den del av landskapet ner mot havet som tidigare varit betesmarker och mossamarker skiftades ut som jordbruksmark, men man fick dubbelt så mycket av den marken mot den gamla uppodlade man lämnade.
Så när modern dräneringsteknik och jordbruksskötsel gjorde sitt var vinnarna de som fick flytta ut längst bort från den gamla byn och därför är gårdarna söder om den stora landsvägen lite större än de som är kvar kring den i Hagestad by. Även här sänder tiden sina hälsningar till rummet.
Och lantbrukets utveckling gav ett växande spannmålsöverskott som var ett av skälen till den växande sjöfarten från Skillinge och Brantevik. Möjligheten att sälja spannmål, utvecklingen av en modern spannmålshandel över det gamla Europas gränser, ledde i Skåne och i Sverige i sin helhet till ett växande ekonomiskt överskott från den i särklass största basindustrin, nämligen jordbruket. Så skapades en del av det kapital som ledde till industrialiseringen och gjorde Malmö till en av de första svenska stora industristäderna.
Så frigjordes också det kapital som ledde till Sveriges första privata järnväg mellan Malmö och Ystad, den så kallade Grevebanan därför att dess stationer sammanföll med de stora slottens placering i det öppna landskapet.
Och i Ystad byggdes Sveriges första bil, en föregångare till det Scania som bildades 1891 i Malmö med den skånska Gripen som emblem – som sedan en gång förenades med Vagn och Bilfabriken i Södertälje. Som sedan i sin tur förenades med Svenska Aeroplan AB till SAAB- Scania. Och som i dag är åtminstone tre olika företag, ett för flygplan, ett för bilar och ett för lastbilar men alla med gripen som symbol. Så när flygplanet Gripen sneddar ut över Östersjön via Sandhammaren, som fartyg till havs och luft alltid gjort, och sedan vänder in över Ystad, alltmedan jag och min familj går ut och sätter oss i bilen för att fara in till Ystad, ser vi hur tiden sänder hälsningar till rummet på flera olika sätt.
För drängarna och pigorna i Hagestad by, liksom i andra skånska byar, innebar den industrialisering som produktiviteten inom jordbruket möjliggjorde en fantastisk möjlighet. En värld långt bortom det begränsade bysamhället öppnades för den som tog sig till Skillinge, Brantevik, Simrishamn eller Kivik eller för den delen Ystad.
I Malmö, framförallt, öppnade industrialismen möjligheter till en försörjning och en personlig utveckling som det begränsade bysamhället inte gav vare sig ekonomiskt eller livsmässigt. Från att som bäst få en liten lott eller torp på Sandhammaren med ytterligt begränsade försörjningsmöjligheter kunde unga kvinnor och män nu få arbete och kunskaper som öppnade upp en ny värld, inte bara för dem utan för oss alla.
Så när skeppen nu rundar Sandhammaren ligger nya generationer och solar sig på stranden, bor under sommaren i de hus som tidigare härbärgerade 10 till 15 personer, och när en pråm med virke ute till havs förliser, som den gjorde denna sommar, samlar bönder och sommarboende precis som i gamla tider vrakgods på stranden för att bättra på sommarhusets grind, ladugårdens dörrar och allting är så likt trots att det är så annorlunda. Tiden sänder hälsningar till rummet.
== Globaliseringsdebatten och demokratins fiender ==
Kanske kan dessa sommarfunderingar för fantasin synas långt bortom det som är dagens svenska samhälle och politiska debatt. Kanske ändå inte. Tiden sänder hälsningar till rummet. Efter toppmötena i Genua och Göteborg har vi sett hur globaliseringsdebatten tränger sig på allt hårdare och hårdare. Stora grupper av globaliseringsmotståndare vill stoppa demokratiskt valda företrädare från att träffas för att diskutera hur den internationella ekonomin skall kunna utvecklas mot större öppenhet.
Precis som vi kan se hur den ökade internationaliseringen och handeln möjliggjorde nya steg framåt för mänsklig värdighet i 1800- och 1900- talets Sverige ser vi det idag i den tredje världen. Hade Sverige m