Trots skådeprocesser och statsstyrda medier berömmer Europaparlamentets socialistgrupp valet i Ukraina. Håller Marita Ulvskog andra S-parlamentariker med om det? Det skriver Gunnar Hökmark på Newsmill.
Den orangea revolutionen i Ukraina har nu växlat om i en ständigt allt mer korrupt regim där oligarker dikterar och kontrollerar. Statsapparaten styr de flesta media och samlar makten i sina händer allt mer. Rättsväsendet står under politisk kontroll. Den tidigare premiärministern Yulia Tymoshenko sitter inspärrad i fängelse efter en politisk skådeprocess och under villkor som är oacceptabla utifrån grundläggande humanitära krav. Hon är inte den enda oppositionspolitikern som har fängslats utan regimen använder rättsapparaten för att kontrollera, styra och skrämma. Så var förutsättningarna för det val som avhölls i Ukraina i helgen.
Det som gör saken än mer allvarlig är att vi ser ett allt större mörker sänka sig över länderna i östra Europa. Vitryssland är en diktatur där hoppet om frihet och respekt för mänskliga fri- och rättigheter för tillfället är släckt. I Azerbajdzjan sätter sig diktaturen allt mer i ett system som eliminerar både politiska motståndare och krav på demokratiska reformer. I Armenien är konflikten med Azerbajdzjan överordnad utvecklingen mot demokrati. I Georgien riskerar valet nyligen att leda till att ryska krafter åter kontrollerar och styr. I Moldavien försöker en borgerlig allians som ett ljus i detta mörker styra sitt land mot EU och en trovärdig rättstat.
I bakgrunden av de flesta av dessa skeenden finns Ryssland, ofta med rysk trupp i landet, och förfallet av den ryska demokratin. Ryssland styrs i dag av krafter som försvarar sin egen position och sina egna förmögenheter och låter detta bli till en utrikespolitisk logik där man hellre stöder allierade makthavare än demokratins krav och respekten för mänskliga fri- och rättigheter. Därav agerandet när det gällde den libyska diktaturen och därav agerandet när det gäller Syrien. Ryssland vill hellre se ett nära grannskap som vänder sig bort från Europa än starka demokratiska grannstater.
Därför är det inte förvånande att Rysslands utrikesminister tillsammans med Vitrysslands uttryckte sitt gillande över det ukrainska valets utfall och över hur det hade genomförts. Lavrov uttryckte sin respekt för det val som det ukrainska folket hade gjort och underströk att ännu starkare relationer mellan Ryssland, Vitryssland och Ukraina vore i medborgarnas intresse. Inte en tillstymmelse av kritik mot den ukrainska demokratins och rättstatens förfall, självfallet eftersom förfallet i Ryssland ligger flera steg före.
Desto mer förvånande och anmärkningsvärt är att den socialistiska gruppen i Europaparlamentet uttrycker sig på samma sätt, nästan ordagrant. Socialistgruppens ordförande Hannes Swoboda gratulerade det ukrainska folket: ”The real winners of the parliamentary elections are the Ukrainian voters who have exercised their right to vote and clearly expressed their political will.” Han underströk också att valet hade hållit höga internationella standards, något som ingen annan internationell observatörsgrupp håller med om, med undantag för de ryska och vitryska kommentarerna.
Europarådets observatörer har konstaterat att Ukraina lider av så djupa systemfel att det inte ens skulle hjälpa om valet gjordes om. OSCE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) gör i sin preliminära rapport samma bedömning och pekar på att det saknats likvärdiga förutsättningar för oppositionen samt att det saknats transparens vad gäller röstlistor och kontroll av vem som röstat. Och rapporterna om valfusk är många.
Men i en tid då demokratin och rättstaten måste försvaras i Europa godkänner Europaparlamentets socialistgrupp demokratins förfall och berömmer när ljusen för demokratin fortsätter att släckas i ett europeiskt land. Frågan är vad Marita Ulvskog och de andra svenska socialdemokratiska europaparlamentarikerna säger om hyllningarna till den ukrainska regimens valgenomförande? Delar de Swobodas uppfattning att det ukrainska folket ska gratuleras?
Gunnar Hökmark, ordförande i Europaparlamentets största partigrupp EPP och talesman för det östliga samarbetet