I en kaskad av tillmälen om allt annat än vad min artikel handlade om försöker Marita Ulvskog förklara att det är i panisk stämning som jag påpekar att regeringens initiativ till en social pelare på EU-nivå nu leder till lagstiftning. Inte med ett ord bemöter hon de sakfrågor som jag lyfte fram.
EU är en lagstiftande union. Det vore ett rimligt antagande att Marita Ulvskog efter tio år i Europaparlamentet känner till detta, även om Stefan Löfven inte insåg det. Nu blir det i stället Ulvskog som medvetet döljer det faktum att initiativet till en social pelare, som drivits fram av Sveriges regering, leder till EU-lagstiftning i sociala frågor och om svensk arbetsmarknad.
En del tycker att det är bra. Jag tycker att det är dåligt eftersom det är frågor som bäst löses nationellt och inte kräver gemensamma beslut. Det är en uppfattning som den svenska riksdagen i sin helhet delar i några av dessa frågor. Marita Ulvskog, tror jag, tycker också att det är dåligt men väljer att förneka att det leder till lagstiftning.
Faktum är att kommissionens lagförslag om arbetsvillkor, om föräldraförsäkring och om en europeisk arbetsmarknadsmyndighet är exempel på förslag som motiveras av det initiativ som Ulvskog hyllar, men vars konsekvenser hon inte känner till eller medger. I den svenska riksdagen känner man till det, eftersom man där försöker att avvisa sådana förslag.
Kanske kan en kontakt med den socialdemokratiska riksdagsgruppen hjälpa Ulvskog att få ordning på pappren.