Två dagar som har betydelse för dagens Europa. I dag den 8 maj är fredsdagen efter andra världskriget och den 9 maj bara fem år senare presenterades Schumanplanen, med de förslag som ledde fram till Kol- och Stålunionen samt dagens Europeiska Union.
Det för mig det mest beundransvärda med Schumanplanen är inte förslagen som presenterades där utan att man bara fem år efter andra världskriget, i ett Europa där krigets spår var kvar, från hatet, saknaden, chocken, skammen och sorgen, kunde resa sig till en tanke som byggde på att man skulle göra vänner av fiender, öppna gränser istället för motsättningar och lika rätt för alla istället för nationalismens regler.
Sett i det perspektivet är Europa av idag en osannolik framgång. Fred och säkerhet, frihet och demokrati. Konflikten mellan Frankrike och Tyskland i dag otänkbar. Klyftan mellan Öst och Väst överbryggad. Motsättningarna på Balkan på väg att bli till öppna gränser med Kroatien som blir medlem den första juli i år och med det en ny process av förhoppningar och modernisering i den del av Europa där vi såg de förhoppningsvis sista krigen i Europa.
Så har vi öppenheten, resorna, kontakterna mellan människorna, den inre marknaden, forskningen, rörligheten och möjligheterna.
Europeiska unionen är världens största ekonomi och kan bli den största och mest dynamiska marknaden. Vi kan bli en global kraft för frihet och demokrati. Och vi kan gå i täten för utvecklingen av en global fri handel och ett internationellt samfund präglat av öppenhet.
Så ser det inte självklart ut idag. Krisen sätter sina spår. Men det faktum att vi har möjligheten att fatta de gemensamma besluten gör det också möjligt att ta det gemensamma ansvaret. Det ligger i demokratins händer att Europeiska Unionen ska fatta de gemensamma beslut som kan göra Europa stort och demokratins värden starka.
Mindre institutionsbyggande och mer öppenhet. Hålla samman hela den union vi uppnått. Låta bli att använda makten till att likforma och skriva medborgarna på näsan, utnyttja den gemensamma makten till det som ger ett dynamiskt och öppet Europa där medborgare står säkra, fria och starka. Den 8 maj och den 9 maj påminner om det som inte är självklart men som självklart måste vara grunden för vår framtid.