USA har tillsammans med Europa lagt grunden för utvecklingen av den globala marknadsekonomin. När nu president Trump söker underminera gemenskapen och USA:s ledande roll genom att inleda handelskrig med allierade får det konsekvenser bortom USA. Den verkliga fienden för amerikansk ekonomi är inte de länder som deltar i den globala ekonomin, utan just den protektionism som Donald Trump driver.
Vid denna tidpunkt föregående år konstaterade Trump att den amerikanska industrin behövde skyddas från utländska influenser och så kallade ”orättvisa handelsförfaranden”. I Trumps världsbild måste varje obalans i handel mellan länder rättas till. Denna uppfattning saknar grund, men även i Sverige finns de som tror att han har rätt.
Fria marknader har gjort människor rikare och bekämpat fattigdom världen över. Det internationella handelssystemet har format en princip för internationellt samarbete som bygger på ömsesidiga regler. Det innebär att exempelvis Europeiska unionen har samma villkor för handel med USA som för andra länder, såvida inga fördjupade avtal ingås som EU:s senaste handelsavtal med Japan. Trump har dock visat sig vara ointresserad av sådana avtal.
En av Trumps första åtgärder var att dra ur USA från ett handelsavtal med länderna i Stilla Havet, trots att detta hade ett strategiskt värde gentemot Kina. USA gav därmed Kina ett frikort för inflytande och skadade sin egen trovärdighet.
När Trump sedan införde stål- och aluminiumtullar drabbades europeisk industri, men det slog också tillbaka på den amerikanska industrin som fick högre kostnader för stål och aluminium.
Eftersom varor ofta har en produktion som sker i olika steg i olika länder är det många som drabbas av höga tullar. Det gäller även USA och de konsumenter som tvingas betala högre priser. USA:s tullar mot Kina påverkar nu de amerikanska industrier som är beroende av kinesiska leverantörer för sin egen produktion. Och med motåtgärder fortsätter upptrappningen.
Nog finns det fog för kritiken mot Kina, där kommunistpartiet subventionerar kinesiska företag, ägnar sig åt industrispionage och ignorerar gemensamma regler, men detta hade USA tillsammans med EU kunnat bemöta. I stället är den amerikanske presidenten besatt av balansen mellan varje enskilt lands handel med USA. Han pekar ut EU som en fiende, men kan inte svara på huruvida Vladimir Putin är en fiende eller vän.
I det handelskrig som Trump förvirrat tror sig kunna vinna finns bara förlorare och den kanske allra största förloraren är USA självt. Det gäller inte bara den ekonomiska förlust som handelskrig innebär för företag och konsumenter, utan också den politiska förlust som det innebär att gå i krig med sina vänner.
Det är marknadsekonomin som har lagt grunden för internationellt samarbete liksom sociala framsteg, innovation och respekt för den enskilde. När USA:s president låter sig hänföras av protektionismens väg behöver EU tillsammans med andra demokratier i världen försvara den handel som har byggt vårt välstånd.