Ser på webben att bland annat Maj-Britt Theorin och Birger Schlaug anser att talibanernas löften om att man nu vill respektera kvinnors rättigheter innebär en möjlighet att dra tillbaka de internationella insatsförbanden. De menar att talibanerna därmed kan visa korten, om de menar allvar. På motsvarande sätt ansåg Maj-Britt Theorin på 1980-talet att vi borde lita på de sovjetiska ledarnas löften och misstro den amerikanska närvaron i Europa som enligt henne hade aggressiva syften.
Om nu talibanerna vill respektera kvinnors rättigheter skulle skribenterna kunna förklara varför de med sådan frenesi slår till mot byar och områden där flickor får gå i skolor. Eller varför de tror en rörelse som grundar sig på religiös extremism och som därför bedriver en väpnad kamp mot varje inflytande som ger människor lika rättigheter plötsligt skulle vara för att kvinnor i Afghanistan ska ha lika rättigheter.
Man kan självfallet resonera kring varför det internationella samfundet ska hindra talibanernas våldsutövning. Är man för att deras våldsutövning ska leda dem till makten ska man däremot inte lura sig själv eller andra med att talibanerna har genomgått ett ideologiskt trauma som gör dem till försvarare av kvinnors rättigheter. Är man för att låta ett normalt afghanskt samhälle ska få växa fram ska man däremot medverka till att talibanernas våldsrörelse inte får styra framtiden. Theorin och Schlaug kan säkert tänka sig att ta risken att tro på talibanernas löften eftersom kostnaden kommer att bäras av andra. Andras liv och frihet är lättare att spela med än det egna.
Med motsvarande tilltro till extrema krafter hävdade en gång Olof Palme att Östtysklands diktator Honecker uppriktigt ville nedrustning och att Irans ayatollor byggde demokrati med pedantisk noggrannhet. Och Maj-Britt Theorin var med redan då.
Och det gäller också när vi betraktar geografiskt mer närliggande länder. I veckan som gått har jag på olika sätt förberett möten Tiblisi i februari där jag bland annat kommer att ha ett sammanträde med den politiska kommitten i Euronest. Det kommer att bli en aktivitet bland andra för att på olika sätt följa upp utvecklingen i Georgien under ett nytt ledarskap som står Putinregimen nära.
Och så har arbetet med lagstiftningen om bankkrishantering kommit in i en ny fas där vi nu går igenom de olika partigruppernas förslag. Och så blev det en viss framgång i arbetet med statsstödspolitiken där jag fick igenom krav på betydande åtstramning och krav på en långsiktig minskning förutom att statsstöd inte får innebära stöd till enskilda företag.