I dag val tre val som alla har stor betydelse för Europa de närmaste 10 åren. Vart och ett av dem visar att valet av politiken formar verkligheten.
I Serbien pendlar det mellan den europavänliga inriktningen och de politiker som numera accepterar inriktningen mot EU men som ställer krav grundade i gamla nationalistiska föreställningar som står i vägen för en EU-integration. Med Kroatien nära medlemskap blir också alternativen för Serbien tydliga. Nationer väljer sin framtid och det handlar det nu också om för Serbien. Det är i sin tur ett val som kommer att påverka utvecklingen på Balkan i sin helhet och därmed också säkerheten i en del av Europa som påverkar oss alla.
I Frankrike ser Francoise Hollande ut att vinna. Det är lätt att förstå i ett Frankrike som präglas av missnöjet med Nikolas Sarkozy. Men med Hollandes ekonomiska agenda kommer Frankrike röra sig mer mot Grekland än mot trygg välfärd och säkra jobb. Tesen att man kan jobba sig ut ur krisen genom att jobba mindre och kortare kommer krocka med en verklighet som handlar om stigande räntor och växande misstro. Frankrike har de senaste åren pendlat mellan den misstro som mött de sydeuropeiska ekonomierna och det förtroende som de nordligare ekonomierna vunnit genom reformer för tillväxt och konkurrenskraft. Så länge franska politiker ställer tillväxtreformer och tillväxt mot social trygghet kommer man gemensamt undergräva både tillväxten och tryggheten.
Missnöjet mot Sarkozy bottnar inte i de reformer han har genomfört eller mot krisen utan beror på de reformer som inte genomförts och som kunde ha lindrat krisen och gett Frankrike framtidstro. Problemet med Hollande är att de reformer som han vill genomföra – sänkt pensionsålder, ökade offentliga utgifter, prisregleringar och fler offentliganställda – kommer att öka underskott och undergräva tillväxt. I en sådan politik växer vare sig jobb eller tillväxt fram.
Konsekvensen av en socialistisk seger kommer av allt att döma bli densamma som under Mitterand 1981 som ledde till tre års kris och sedan en radikal helomvändning. Dagens Europa har inte råd med tre års ökad kris i en av de viktigaste ekonomierna.
De franska problemen visar att det inte är EU som har problem utan medlemsländerna liksom andra europeiska länder. Eller för den delen även USA. Krisen för EU består i provet att kunna genomföra de gemensamma åtgärder som underlättar för oss att tillsammans stärka den europeiska ekonomin. Med en socialistisk president som tror att det är underskott som stimulerar ekonomin kommer det europeiska samarbetet möta nya svårigheter när det gäller krisbekämpning.
Och så Grekland. För grekerna handlar det om att vilja anpassa sin ekonomi till verkligheten eller fortsätta som man tidigare gjort. Det är bara det att om man fortsätter som man tidigare har gjort blir det tvärstopp i en situation där ingen längre vill låna till och finansiera underskottet. Det synes som Neo Demokratia kommer att bli största parti. Det är inte säkert att man är förmöget att ta det ansvar som nu krävs.
Gemensamt för denna dag är att fransmän, greker och serber väljer sin framtid. Det ansvaret är just deras eget och kan inte skyllas på politiker. Men deras val kommer att påverka oss alla vad gäller ekonomi och säkerhet. Det visar att Europa i dag är en enhet som också kräver gemensamma tag och gemensam politik.
Bloggar: Carl Bildt.