Torsdag efter en vecka med lagstiftning och politiska debatter i Strasbourg kring allt som hör det nya europeiska samhället till. Socialdemokraten Jan Anderssons förslag att riva upp utstationeringsdirektivet kom inte ens fram till votering vilket är viktigt för den inre rörligheten och dynamiken i europeisk ekonomi. Mitt i finanskris och problem med EU´s relationer till Ryssland kan det vara värt att lyfta blickarna.
Nu sker i finanskrisens spår och i den pågående ekonomiska konjunkturnedgången formativa förändringar. En gäller bilindustrin och dess möjligheter att överleva i Europa. Liksom med varven en gång är det ingen självklarhet. Det kommer aldrig gå med bidrag, det såg vi då och det kommer vi se nu. Det kan bara gå genom en utveckling som sätter europeiskt kunnande i ledarställning globalt. Det gäller inom hela det industriella fältet.
I dagens Uppsala Nya välkomnar jag alliansregeringens satsning på forskning och att man uppnår målet om 1% av de offentliga utgifterna.
Men det understryker att det därmed är dags att sätta fokus på nya mål. Ett skäl till finanskrisen är att de globala finansiella marknaderna utvecklades långt mycket snabbare än nationella och europeiska regelverk. På motsvarande sätt måste vi se till att forskningspolitikens agenda sätts utifrån det globala kunskapssamhällets krav, inte utifrån industrisamhällets krav och de nationella förutsättningar som en gång gav Sverige och andra länder i västvärlden ett naturligt ledarskap.
Samtidigt ska vi alltid minnas att grunderna för den fred och stabilitet som vi tar gör givet heller inte är självklara utan kräver arbete och engagemang. Situationen i Bosnien som en gång krävde hela världssamfundets uppmärksamhet riskerar att urholkas om inte EU förmår bidra till att hålla reformtrycket uppe.
Och i anslutning till det möter vi Rysslandsfrågan. Jag är förvånad efter denna vecka hur den socialistiska gruppens företrädare söker ursäkter för Rysslands invasion av Georgien. När någon nämner att Ryssland blev provocerat av georgiskt agerande applåderar man, när andra socialister jämför invasionen med Irak invasionen, och förtränger det faktum att Irak var en brutal diktatur i konflikt med världssamfundet och FN nickar man instämmande. Det är en farlig politik, inte minst med tanke på att socialistgruppens ordförande här har uttalat att nu är tiden för att närma EU och Ryssland. Det vore farligt om det sker utan krav på Ryssland för det finns många frågor som står ute. . En signal om att EU har överseende med demokratins förfall och aggressivitet mot grannarna öppnar dörren för våld och ny brutalitet. Inte minst gäller detta risken för att utvecklingen i norra Kaukasus kan sprida sig till dess södra delar och in på Balkan. Det som i dag sker i dessa delar av Europa är ett civilisatoriskt förfall som är ett hot mot grundläggande euroepiska värden.
Och så har vi Iran, klimatfrågan, Mellersta Österns många konflikter och alla utvidgningens utmaningar. Det är väl att miljöpartiet har insett att EU behövs. Det behövs också en förmåga att utveckla EU till en institution som stärker demokrati och frihet i världen. Det kan inte socialistgruppens ledare här, ej heller de svenska socialdemokraterna här verkar se denna utmaning. De vill hellre reglera den svenska arbetsmarknaden och bygga nya hinder.
Nu bär det i väg till Frankfurt för en dag med olika möten i morgon i Stockholm.